Nu ger vi oss...

Igår bestämde jag mig för att inte tvinga Zelda att umgås med hundar hon inte vill umgås med. Det var på tiden.
Såhär var det: på vägen upp till Observatorielunden stannade hon, satte sig ner och tittade på mig. Inte skulle vi väl upp till hundarna. Jag fortsatte att gå. Jo det skulle vi.
Hon satt kvar. Jag fortsatte att gå. Viljornas kamp hade inletts.
Jag gömde mig bakom en buske och spanade på henne genom grenarna. Hon satt och såg beklämd ut, verkade inte veta var jag fanns.
Hon kommer nog staxt tänkte jag.
Det gjorde hon inte. Hon satt kvar, människor gick förbi, hon bara satt litet hopkrupet och såg sig ängsligt om.
Det var förstås en vinnande strategi, till slut stod jag inte ut längre, jag gick tillbaka ner mot henne. Hon kom när jag ropde, jag kopplade henne, och så gick vi upp tillsammans. Jag försökte verka positiv "Kom igen, Poppy är nog där!"
Zelda följde visserligen med, men hela hunden slokade.
Och ja, Poppy var där, men det var också ett antal större, delvis okända hundar som kom farande. Zelda stretade bakåt i kopplet. Jag motade undan hundarna så gott det gick. Efter en liten stund gick Poppys husse och jag undan, jag släppte Zelda som for runt och lekte med Poppy, en glädje som blev kortvarig för en söt liten Lagottotik som vi inte stött på tidigare ville vara med. Det blev för mycket för Zelda som la iväg som en rem nerför trappan igen, hemåt, med Lagotton efter sig. Båda försvann utom synhåll, vilket oroade mig litet - mest för Lagotton, Zelda springer inte ut i gatan (i alla fall vet hon att hon inte ska göra det, vilket i och för sig inte är samma sak.)
Lagotton kom tillbaka efter en kort stund, och jag letade rätt på Zelda som nu satt på ungefär samma ställe där hon hade stannat på uppvägen.

Det var bara att konstatera att hon hade haft rätt, jag hade haft fel.

Hon gillar inte att umgås med många större hundar som springer fritt. Det måste jag respektera. Det kommer inte att gå över, och vad är det egentligen för mening med att begära detta av henne? Går vi till parken för hennes skull eller för min? Det är ju inget självändamål att hon ska idka cocktailpartyumgänge med okända hundar. Hon umgås gärna med sina kompisar, eller andra små hundar, helst sådana med lång päls... Så får det bli framöver.