Titta noga.
Rätt svar: en räv.
Dock inte vilken räv som helst. Dmitriy Belyaev, rysk genetiker, avlade selektivt på rävar som var mindre än genomsnittligt rädda för människor. De ursprungliga rävarna rekryterades i slutet av femtiotalet från kommersiella pälsfarmar. Så småningom fick han, inte helt oväntat, fram rävar som var orädda och "tama". Det som jag tycker ar särskilt spännande är att de rävarna även började uppvisa förändringar i yttre egenskaper, som evempelvis färg, öronform och svansform.
På bild en tam räv med bordercollieliknande päls. Andra utvecklade hängande öron, som Zelda.
Beteendemässigt liknar de tama rävarna hundar - de söker kontakt när en människa dyker upp, viftar på svansen. De rädda rävarna drar sig däremot tillbaka så långt de kan, och morrar ängsligt när en människa närmar sig. Valparna får lika mycket/litet kontakt med människor under valptiden.
Belayevs tes var att det räcker med att välja en egenskap - tamhet i det här fallet - för att få en kaskad av andra förändringar som följer med i kölvattnet. Detta skulle kunna förklara hur hunden, när den skiljde ut sig från vargen, kom att få en så annorlunda fysik.
Han fick som synes rätt.
Läs mer på exempelvis:
http://cbsu.tc.cornell.edu/ccgr/behaviour/History.htm
2 kommentarer:
Helt fantastiskt, vad spännande!Själv ser jag ofta en skabbräv på min morgonpromenad och blir lika ledsen varje gång...
Kul läsning: SvD, 28 december, Söndagsintervjun med Emelie Cajsdotter, Öppen för samtal.
Skicka en kommentar