Alice Walker skriver såhär i en novell som heter "Crimes Against Dog":
I think what I appreciate most about Marley (hennes Labrador)is how swiftly she forgives me. Anything.
Hundar, i motsats till vuxna människor, är inte långsinta. Zelda kommer inte att anklaga mig nästa år, eller nästa, för att jag släppte henne i parken utan att veta vilka hundar som var där. Hon kommer inte att anklaga mig för att jag fortsatte att gå dit, fast hon tydligt visade att hon inte ville. Hon kommer inte att gå på hundmiddagar och byta berättelser om hur fantasilösa och hemska de olika ägarna är. Hon kommer inte att titta snett på mig framöver därför att hon plötsligt kommer att tänka på hur jag lämnade henne där i trappan i förrgår.
Jag är förlåten, idag är idag. Och i morse träffade hon en liten Yorkshireterrier som hon gärna ville umgås med, och en Fransk Bulldoggsvalp som hon hade velat lära känna närmare, men eftersom han inte var färdigvaccinerad får det vänta. Det är ju inte så att hon inte kommer att träffa några hundar alls, om vi låter bli att gå till parkerna. Det kryllar av hundar i vår närmiljö!
Bild: Zelda umgås på sina egna villkor, nov. 08.
3 kommentarer:
Din lilla Zelda är ljuvlig. Jag älskar att läsa om henne! Cissi
En annan labrador Marley att läsa om. "Marley och jag", livet och kärleken med världens värsta hund, av John Grogan.
Är det Molle och Gizze på bilden tillsammans med Zelda?? // Elin (lillasyster till Maria på bruniuskennel)
Skicka en kommentar