De här valparna såg jag i morse i en särskild valpbutik. Där sitter valpar ungefär som undulater eller akvariefiskar i svenska zoobutiker.
Undrar vilken blivande hundägare som inte är intresserad av att träffa valpens mamma, uppfödare och syskon? Undrar vilken uppfödare som inte vill träffa valpens nya familj?
Märkligt att en sådan affär går runt, kan jag tycka...
6 kommentarer:
Och de som (seriöst) föder upp diverse sällskapsdjur, vill förstås helst att svenska lagstiftningen skall utvidgas till förbud att sälja även gnagare och fåglar i zooaffär.
Åsa här: Valpbutikerna är kontroversiella här, köpte en hundtidning där blivande hundägare på det bestämdaste avråddes från att köpa en valp i en affär.
Samtidigt var det gott om folk i valpbutiken, och det är lätt att inse att många kan frestas att "rädda" en söt liten valp ur sin fångenskap...
(Mindre kul blir det senare - de här valparna har lärt sig att göra ifrån sig var som helst, de har ju inget alternativ där de sitter i sina små burar...)
Kommer den svenska lagstiftning att ändras för fåglar och gnagare? Finns det ngn förening/grupp som driver frågan?
Varför över huvudtaget sälja levande varelser i butik?!
Jag såg ett program om "hunduppfödare" som har över 50 avelshundar som sitter i diverse hundburar och trängs, o gärna ute i kylan året om... Jag blir så vansinnig när jag ser detta. Tikarna föder alltså två valpkullar om året livet ut kan man i princip säga, o här i sverige får tiken ha max 5 kullar inom loppet av 7 år. Och då ska tiken ha hunnit vila mellan sina kullar och man får inte heller avla på en för ung tik. Ja... det är helt sjukt. Men visst! Jag skulle också känna den där "rescue" känslan om jag kom in i en valpaffär. Små söta liv som sitter inglasade dygnet runt. Nä fy bubblan..
Åsa här: Jo, sådan uppfödning kallas "puppy mill", och kan vara lönsam bara när valpköpare inte jagar lägsta priset, eller plötsligt måste ha en hund NU, eller inte förstår hur viktig första tiden är för valpens psykiska och fysiska hälsa.
Tror i slutändan att mycket handlar om hur vi ser på andra levande varelser - som skapta för oss människor att utnyttja, eller som medresenärer på planeten med egna legitima behov, och egna legitima känslor.
Åsa här.
Har just hittat en bok som heter "a rare breed of love" av Jana Kohl som handlar om hur hon hittade en valp på nätet. Det hon såg när hon skulle hämta valpen hos uppfödaren fick henne att dra igång en rörelse mot massuppfödning av hundar. (Överraskande att hon fick se hur hundarna hade det, oftast vill ju den sortens uppfödare inte att köparna kommer hem till dem, utan ordnar ett möte ngn annanstans med ngn trovärdig ursäkt (barnen sjuka, golven slipas eller så).
Hursomhelst resulterade det hela i ovanstående bok som tydligen gör succé just nu - ska skaffa den. Fenomenet är intressant ur många aspekter...
Hennes egna hund som är huvudperson (huvudhund?)i boken är en överlevare. Den har tre ben och avskurna stämband... Jana verkar för en skärpning av djurskyddslagen som skulle göra den här typen av hundhållning olaglig och straffbar.
Fast det behöver ju inte gå till överdrift åt andra hållet... Känner inte till hundvärlden i USA, men beträffande smådjur är det närmast skyttegravskrig mellan keldjursägare och uppfödare (av t.ex. kaniner, marsvin, gerbils). Att de senare även tar djuren på utställning är något som särskilt tycks uppröra keldjursägarna. Vi hoppas att motsvarande situation av ömsesidigt misstroende inte kommer till Skandinavien.
(Svar till Åsas kommentar ovan: nej, jag vet inte om att någon grupp specifikt driver frågan om stopp för försäljning av gnagare och fåglar i zoobutiker. Tyvärr. Vi får antagligen fortsatt leva med djurfabriker (även om Anne Cids dito lagts ned, se artikel om hennes fruktansvärda hantering i ett gammalt nummer av tidningen Djurskyddet) som utan tanke på djurens bästa maximerar avelsutbytet för att levera billiga kaniner, marsvin och undulater/sebrafinkar till zoobutikerna. Det finns dock zoobutikskedjor som vägrar köpa in från djurgrossister, heder åt dessa!)
Skicka en kommentar