söndag 14 oktober 2012

Och ibland går det hur bra som helst...

Här ser ni att Nemi inte skäller på Kicki, en ny ridgebackbekantskap som vi träffade igår, trots att Kicki är ganska/mycket nära med sitt märgben (det ser ut som att hon är längre bort på filmen)... Det framgår inte, men jag lovar att Nemi ligger lös på bänken och att jag inte håller i någon del av henne...
Jag försöker att även lägga märke till när det går bra, och att försöka lära av det.

4 kommentarer:

Olga da Polga sa...

Bravo Nemi!!

eva s sa...

: )

Puppans matte sa...

Hon ser ju helt oberörd ut. Vilken duktig liten stumpa.

Gudrun sa...

Olika hundar sänder säkert ut osynliga signaler som vi människor inte uppfattar. Vissa funkar, vissa funkar inte med andra hundar. Men ju fler såna positiva upplevelser som en hund får av samvaro med andra hundar desto bättre kan de säkert tolerera andra. Eller inte. Ett mysterium är det.