Såhär såg hon ut när hon var fyra vecklor:
Och här ser ni alla tre på samma bild, lättare sagt än gjort.
Hon är kavat och luktar underbart, Zelda och Nemi är måttligt förtjusta än så länge, men jag tycker mig se fröet till en lång och givande vänskap...
8 kommentarer:
så söt! Skall bli roligt att få lära känna även henne genom er ...
Hej, Vilken söting. Bor Grand damoisen kvar?
Till Freja: visst bor Casper kvar, tack för att du påminner, ska se till att han snart får komma o berätta vad som händer i hans liv.
Men åååh! ÄR så'na där verkligen tillåtna att visa upp?
Tänker dock på vad Oscar Hedlund kallade labbevalpar, med erfarenhet från sin Svea:"Kelsjuka kapsågar":)
Ja, labradorer blir verkligen fina kompisar. Ayas labrador bästis heter Smilla.
Man ska ha en svart labbe-kompis, absolut, hälsar Rudi!
Så kul att hitta en labbe på din blogg! Som ägare till två(varav en heter Pepper!)kan jag bara instämma_ enda nackdelen med dom är att de är svåra att fota ; )
Pepper är så trevlig! Men vi har perforerade händer och armar. Är det värt! Hon bjuder upp till lek, när det blir för tråkigt, genom att hämta någon leksak.
Åsa - tack för att du, Zelda och Nemi hälsade på oss - jag tror att hundfröknarna kommer att bli goda vänner.
Skicka en kommentar