Vi utgår ifrån Niina och Kenth Svartbergs bok "Med sikte på 10:an", och arbetshäftet som hör till.
Här ser ni vad som hänt med Zeldas utveckling på ett drygt halvår. Kryssen visar var vi befann oss innan sommaren, bockarna är från i söndags. Lilla Nemi ligger inte långt efter! (Klicka på bilden om ni vill se detaljerna.)
I början var det svårt att klara fotpositionen i ett enda steg, jag trodde inte att vi någonsin skulle klara de 20 m som krävs. Men nu är vi där. Det har gått åt ett ton godis och mycket ömsesidigt tålamod, för att inte tala om hjälp utifrån av Agnes, Barbro och Denise... (i alfabetsordning)
4 kommentarer:
åh så roligt att det syns sådan tydlig utveckling!! Vi tror på er!
min kungspudel Castor som jag hade som tonåring och jag, tävlade i lydnadsettan ett antal gånger och gick varje kurs på hundskolan minst tre gånger bara för att det var såå roligt ... Framförallt var det så roligt att träna och se dessa småsmå framsteg som kanske ingen annan såg - förutom han och jag. Den vetskapen och samhörigheten gjorde oss oslagbara!
Till Olga da Polga: Jo, för min del är det väldigt belönande med framsteg, både mina egna och hundens. Jag tycker som du att träningen stärker relationen till hunden, och om man nu ändå har en hund (eller flera), varför inte försöka få ut det mesta av samvaron?
Dessutom är jag övertygad om att hundarna mår bra av den uppmärksamhet de får, och den kontrollen träningen ger även dem - de kan göra något aktivt för att få det de vill ha.
Å vad roligt! Vår lilla valp föddes den 10 jan (jag har inte ens sätt henne ännu....)och jag bara läääängtar efter att få börja träna henne. Har ju tävlat lite i lydnadsettan med mina hundar Mimmi och Ebba. Kurser och träning är så himla berikande. Ni är nog snart uppe i elitklass! Lycka till!
Maria, Ebba och lilla Sushi
De böckerna är bra! Vi har dem i åtanke när tiden att träna mer planerat återkommer.
Skicka en kommentar