I lägre tonåren tävlade jag intensivt - mest banhoppning men även fälttävlan (vi bodde i Etiopien - jag misstänker att fjortonåringar inte får ställa upp i Sverige..). Jag gillade att män och kvinnor, unga och gamla tävlade på samma villkor.
Jag har alltid gillat att tävla, men de senaste 45 åren har det inte funnits så mycket jag har velat/kunnat tävla i. Jag gjorde några agilitystarter med min gamla hund (vann en ljusstake), men han visade sig ha ett medfött ledproblem som vi upptäckte när han var fyra år, så sedan var det inte aktuellt med några hopp.
Men nu! Vi har vunnit en tävling, kommit hem med en buckla. Den lilla tävlingsdemonen som har sovit nästan ostört i 48 år vaknar, sträcker på sig, verkar vara fit for fight.
Hur jag märker det? Jag har gjort om vårt program i natt, jag har anmält Nemi också till nästa tävling som är om tre veckor - hon var jätteduktig i godisklassen. Jag har letat efter nya tävlingar att ställa upp i, funderar på hur ett klass 2 program skulle kunna se ut, vad vi behöver bli bättre på (allt), var vi ska börja. Vill bli bättre!
Vi har längre kvar än domarsiffrorna visar, det är jag övertygad om, men nu vet jag att detta är något vi kan klara, något vi kan utveckla, något man kan börja tävla i fast man är över 60.
Tävlingsdemonen är som ett litet kraftverk som svämmar över av energi. Nu har jag ett nytt mål - det gamla var ju att komma till start. Nu ska jag försöka ta freestylediplom 1 med båda hundarna inom ett år från igår.
Bild: Gårdagens buckla.
Vill ha fler...
10 kommentarer:
Vilket underbart, energiskt inlägg! Jag känner igen mig i många av dina tankar kring att tävla med sin hund. Och pokaler kan man ju inte få nog av....
Vilken härlig beskrivning av energi och krativitet! Och lusten till belöningsgodis (ja, pokaler alltså)!
Hjälp vad roligt, grattis!
åh verkligen ett smittande inlägg -underbart :-) vad som helst är möjligt nu!
jag blir så inspirerad av ert arbete tillsammans, känns som att vi vill "tjuvrida" lite på vågen nu och anmäla till en utställning igen iallafall ;-))
Grattis!!
*fasen va kul!!!*
Vågor är till för att ridas på!
Imponerande! Förstår att du fått mersmak!
Vad roligt för er, stort grattis!
Jag måste även berätta att jag läser din bok om Zelda nu och jag tycker den är helt fantastisk! Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver om. Jag minns själv hur det var när min lilla kines var valp och allt nytt och farligt. Tack för härlig och nyttig läsning!
Kör så det ryker alla 3 och
LYCKA TILL!!!!
Haha känner så väl igen det där. Jag har aldrig tävlat i något i hela mitt liv. Och så börjar jag tävla agility med min cocker spaniel vid 40 år fyllda, vinner och får totalhybris. Lyckan att få en buckla som vinnare vid klubbmästerskapet var enorm! Nu är jag fast, och tror att vi ska bli världsmästare. Minst.
Jag hittade hit efter att ha googlat efter info om dig och dina böcker. Du föreläste för mig och mina kolleger på Hasseludden i torsdags - stort tack för många inspirerande och bra tankar :)
/Karin
Skicka en kommentar