Orsak och verkan?

Tro det eller ej - nu löper Nemi! Är det våren? Var det Poppan? Eller var det bara dags?
Vem vet - ska i alla fall bli spännande att se hur löpet utvecklar sig, och hur hon blir efteråt!

Svensk vinnare på Crufts - igen!

Stort grattis till Kennel Prefix som för osannolika fjärde året i rad har fött upp rasvinnaren på Crufts, världens anatagligen mest prestigefylla hundutställning! I år var det Prefix Abraham Lincoln (Peppe till vardags) som slog till - vi kan vara stolta över att ha en svensk uppfödning av kineser i absolut internationell toppklass!

Crufts Best of breed 2011.

Om att bli vuxen...

Varför lära sig "cirkla"?

Här är ett svar:

Ifall ni undrar: de kom tvåa...

Sex vita hästar...

Måste bara tipsa om Orionteaterns föreställning Sex mimare och sex vita hästar som jag var på igår. Tränaren kan styra sina vita arabhingstar individuellt, med namn. Hon småpratar med dem, de lyssnar. Alla som har tränat två hundar samtidigt vet hur svårt det är att få rätt hund att komma/stanna, jag är stum av beundran. Rekommenderas varmt ifall ni gillar hästar i cirkusframförande, mim och oväntade effekter!

Bild: Hästarna är så skulpturalt vackra att bara den estetiska upplevelsen motiverar biljettpriset.
Såhär skriver Ingegärd Waaranperä i DN:
Förra vårens tystaste och vackraste scenföreställning var utan konkurrens ”Sex mimare och sex levande hästar” – en fascinerande uppvisning av kontrollerad kraft och ordlös kommunikation som hyllades enigt i pressen. Sex svartklädda mimare, nybakade från Teaterhögskolans mimutbildning, samspelade allvarligt och lekfullt med de stora svarta frieserhästarna i en storslagen berättelse. Om att vara häst, eller människa.
Livets enklaste – äta en morot, sparka upp lite sand, nosa på någons hals. Ett stillsamt mirakel på Orionteaterns scen.
I den nya föreställningen, också den i regi av Lars Rudolfsson, går allting i vitt i stället, eftersom den danska hästtränaren Suzanne Berdino denna gång har tagit med sig sina sex vita arabhingstar. Smäckra, nerviga djur som kommer att skapa en helt annorlunda stämning när den gamla industrilokalen nu fylls av hästdofter i stället för teaterdamm.

Liten hund börjar lära sig att hoppa rakt upp i luften, och mindfulnesskurs.

Idag blir det två inlägg i ett.
Först av allt får ni se hur Nemi börjar lära sig "skutt" - hon ska då hoppa rakt upp. Funderade mycket på hur jag skulle tänka för att börja träna detta, men fick sedan tipset av Denise att bara hålla targetsticken ovanför henne och se vad som hände. Det som hände var att hon hoppade... (PS - det syns inte så bra, men belöningen är lek med antiskallfisken...)


Det var nyhet nummer ett.
Nummer två är att Memea Mohlin och jag just har avslutat vår första mindfulnesskurs för Människa och Hund. Det har varit mycket spännande, nästa kurs går i april, anmälan här!

Fotot från gårdagen, vi var i de fina lokalerna på Hunduddens Träningscenter.

Hundar på Liljevalchs...

Liljevalchs vårsalong innhåller portätt av Hitler, Stalin och Churchill som hundar.
Inte så svårt att se vem som är vem... (Ledtråd: den övre - som mest liknar en varg - har en morot i munnen och en flaska absint mellan benen. Den senare symboliserar galenskap. Mellan benen på den röda står en flaska vodka.)
Konstnär: Tord Larsson

Cruftsvinnaren i freestyle 2011

heter Richard Curtis, här kan ni se hans vinnande program:

Det är viktigt att ha något att sträva mot...

Antiskallfisk

Nu ska vi berätta om ett effektivt och förhållandevis billigt träningsredskap: antiskallfisken.
Instruktion: Man tar en liten hund som har svårt att hålla tyst (vi nämner inga namn), och låter henne bära antiskallfisken under promenaden. Eftersom hon inte vågar släppa fisken (då kanske en annan hund vars namn vi inte heller ska nämna får tag i den) så blir hon tvungen att hålla tyst.
Genialiskt, om jag får säga det själv!

Bild: Vår antiskallfisk, tack Agneta!

SVT (des)informerar om hundar

SVT har gjort en liten rasöversikt. Så här skriver de om "Kinesisk Nakenhund":
"En sällskapshund som kommer från Kina. Nakenhunden finns beskriven i kinesisk litteratur från 1400-talet. Den har även förekommit i Sydamerika. Hunden är liten och ofta glad och rörlig. Den är sällan aggressiv. Hunden är vanligtvis pälslös, men en ras har hår på huvudet, hals, tassar och svanstipp. Den kallas Chinese crested."
http://svt.se/2.152250/hundquiz

Bild: två hundar som faller utanför ramen, från gårdagens cafébesök...

Att bo på pensionat...

Idag kom nya bilder som Felicia Lemmeke tagit när hundarna var på pensionat och jag var i Nairobi. Kan ni låta bli att le?

Nya utvecklingar...

Zelda har nu lärt sig "vackert" utan att jag visar henne vad hon ska göra med handtecken, och så får ni se vad som händer när jag komplicerar Nemis liv genom att lägga till ett nytt ord: "vit". Gissningsvis har hon delat in färgerna i "rätt" och "fel", nu får vi se hur lång tid det kommer att ta för henne att förstå att det jag säger ger information om vad som är rätt just i ögonblicket...



PS - Ser ni att Nemi lägger in en snurr mitt i? Hon har just lärt sig att snurra...

Tur att någon håller reda på matten...

Sonens fråga...

Sonen som har varit tillbaka från Tokyo i två dygn busade med Nemi i morse och frågade:
"Sover hon ibland?"

Svart? Vitt?

Vi har fortsatt att träna på svart/vitt vilket visar sig vara mycket svårare än man skulle kunna tro. Zelda verkar fortfarande mest gissa, hon kan välja "vit" flera gånger i rad, och verkar inte riktigt ha förstått varför belöningen uteblir ibland. Av och till tror jag att poletten trillat ner, när hon börjar röra sig mot den vita men sedan ändrar sig, men frågan är om det inte är mitt kroppsspråk hon reagerar på...
Hur det går för Nemi kan ni se här, från igår kväll:

(Det är en av sönerna som håller i kameran, och vi glömde att stämma av vem som skulle räkna... men det blev tio försök som vanligt).

Hundarnas Robinson?

Hur får ett hundprogram se ut? Igår visades första episoden av ett nytt program som lett till diskussion och kontrovers redan på planerings- och inspelningsstadiet.
Familjer som tänker skaffa hund får träffa sex olika hundar som behöver nya hem, och väljer till slut den som passar dem bäst.
Som med det mesta i livet kan jag se fördelar och nackdelar.
Fördelarna först: Jag tror att programmet kan uppmuntra fler människor att välja en omplaceringshund, vilket jag tycker är utmärkt. Många trevliga hundar blir "över", och en del av dem får aldrig en andra chans att hitta ett eget hem. En annan fördel är att vi får se hur olika hundar är - dels beroende på ras, dels på att de, precis som människor, är unika individer. Kanske kan den insikten hjälpa blivande hundägare att välja en hund som kommer att ge dem maximalt med glädje och minimalt med problem.
Nackdelarna då? Ja hur kan hundarna tänkas uppleva det de är med om? Hur stressade blir de? Jag gissar att hundarna tar det hela ungefär som en kort vistelse på ett pensionat eller hos en ny hundvakt. Litet stressande kanske, men även rätt intressant och bitvis verkade de ha riktigt kul. Det är ju inte så många timmar hundarna umgås med familjerna.
Men ändå blir jag som människa litet illa berörd när den bildsköna och trevliga Sloughin väljs bort i gårdagens program... (Helt riktigt eftersom familjen ville ha en hund som även den lilla dottern skulle kunna gå ut med ensam utan bekymmer.)
Vad tycker ni?
Missat inslaget? Titta på det här.

Om att sitta still, och fortsätta att sitta still.

Stadgeträning går ut på att vänja hunden vid att sitta, ligga eller stå tills den får ny information om vad den ska göra, eller en frisignal. I lydnadsklass ett - som vi ju siktar på - ska hunden kunna ligga i två minuter med husse/matte på 20 meters avstånd.
Zelda och Nemi visar här ett gemensamt myrsteg mot de två minuterna...

PS - och jag verkar inte kunna lära mig att säga "rätt" som alternativ till klicket...

"Vill du skriva i min bok?"

Som författare får man dedicera böcker - "Till xx med varmaste hälsningar" brukar jag skriva, det är hur uppmuntrande som helst. Framför sig har man en människa som har läst, eller tänker läsa, alla de bokstäver man så mödosamt har sammanfogat.
Härom dagen träffade jag en tecknare/författare som givit mig några av mina bästa läsupplevelser under de senaste åren: Joanna Hellgren.
Jag bad henne att skriva (så fördomsfullt formulerade jag mig) i sina två böcker (väntar otåligt på den tredje) om Frances.
Detta fick jag:

:-)
PS: Jag har skrivit om Joannas böcker i min andra blogg www.nilsonne.se/?p=1229 den 14 november förra året.
PPS: Med tillstånd.

Livet med två hundar...

Tack till sonen Hjalmar som skickade bilden trots att han är i Tokyo, välbehållen som tur är...

Nyöppnat café!

Kaffet var gott, fåtöljerna bekväma, dit går vi igen om vi får!

Glamourösa syrran...

I helgen träffade vi Zeldas glamourösa halvsyster Cruella som ni kanske redan har sett. Systrarna var minst sagt ointresserade av varandra, kanske delvis beroende på att båda var trötta (Ella hade redan varit igång hela dagen, och Zelda hade tränat).
Det var fantastiskt kul att få se Ella igen nu när hon har blivit vuxen. Tyvärr går det inte att göra henne rättvisa på bild. Hon lyckas med konststycket att vara ytterst feminin utan att tappa kraft, att vara häpnadsväckande vacker utan att intrycket blir opersonligt...
Vilken hund!!!!
Bild: Ellas lillmatte Marielle håller reda på två rätt sura systrar...

Utmaningen - facit!

Idag är det upp till bevis! Här ser ni hur det har gått:

Nemi, kommentar:
Med Nemi har allt gått planenligt, som synes. Hon är väldigt "lättjobbad", dels därför att hon inte tröttnar när det går henne emot utan anstränger sig litet till, dels därför att hon fattar så snabbt.

Zelda, kommentar:
Zelda och jag har inte nått ända fram, kanske delvis beroende på att hon varit magsjuk så att vi förlorade nästan en veckas träningstid. Det är dock mer intressant att misslyckas än att lyckas. Problemet, tror jag, är att hon har så svårt att släppa ögonkontakten. Jag har valt att inte "lotsa" henne runt, utan försöker få henne att ta det (för henne) stora steget att titta bort och fortsätta runt. Tror att det kommer att stärka hennes självförtroende och utveckla hennes självständighet när hon väl klarar det . Vi jobbar på!

Kommentar till dem som undrar vad det nu ska vara för vits med allt detta: att träna genom att låta hunden själv klura ut vad den ska göra öppnar ett fönster mot deras själ. Plötsligt ser jag hur de tänker, vad de tror, och hur de försöker hantera sina liv. Genom att mötas där, i att hitta uppgifter som är lagom svåra, genom att lära sig när hunden behöver stöd och uppmuntran och när den mår bäst av att få jobba på egen hand lär jag känna min hund på ett alldeles speciellt sätt. Jag tycker att vår kontakt växer och fördjupas. Det är detta som är den innersta meningen med alltsammans.

Från igår :-)

Årets valp 2010: en strålande vacker kines!

Nyligen tävlade årets mest framgångsrika valpar av alla raser om titeln "Puppy of the year 2010". Det var stor show i vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm.

Vinnare blev denna läckra lilla tik som heter Bonniveras Festi'vus (kallas Betty), handler och ägare är vår oefterlikneliga Catalina Gustafsson.
GRATTIS!

Foton från förra veckan:

Jeanetts dotter Felicia har fotat Zelda och Nemi in action. Tack för de jättefina bilderna - alltid kul att se vad som händer när någon annan står bakom kameran! Obs Nemis svans, i topp som vanligt. Lägger även till bilder på dobbisarna Juni och Jenna så att ni får se Zeldas promenadsällskap!

Om konsten att bryta vanor.

Det är väl ingen som har missat att Nemi och jag inte har varit överens om när, och hur mycket, hon bör skälla.
Under veckan på pensionatet har hon varit i stort sett tyst (!!!), och i morse när vi gick ut sa hon inte ett pip. Som beteendeterapeut vet jag att det ofta kan löna sig att se problembeteenden som dåliga vanor, och att miljöombyte kan vara ett utmärkt sätt att inleda en förändring. Detta eftersom beteendet kan triggas av diverse miljöfaktorer som är svåra att kontrollera. Så nu ska jag se till att förvalta denna glada överraskning!

Bild: Nytysta Nemi på café. Klockan är halv tolv och hon har fortfarande knappt sagt voff. (Hon är pigg och glad, berättar det bara för att ni inte ska tro att hon har blivt sjuk och att det är därför hon inte säger något...)

Äntligen hemma!

Nu är hundarna upphämtade - det var litet märkligt att se dem med nya ögon efter en vecka. Nybadade, trimmade på nosarna, glada men inte så hysteriskt lättade som de hade kunnat vara om de hade vantrivts (jag inbillar mig att jag kan se skillnaden). De var vackrare än jag hade väntat mig - tänk att kunna bli ständigt överraskad.
Nemi verkade litet vuxnare, litet mognare, och hennes päls såg ut att ha vuxit under veckan som gått. Kanske är det litet som att flytta sina tavlor för att se dem på nytt - att resa ifrån sina hundar för att få uppleva dem med friska ögon.

Här är två anmärkningsvärda saker som har hänt
1. Nemi har träffat sina första katter. Jeanett berättade att hon bara blev stående med tefatsstora ögon. De såg ut ungefär så här:

2. Zelda har gått på promenad tillsammans med inte bara en, utan två, stora Dobermantikar utan att stressa upp sig.

Dog choreography...

Jag har tänkt ha etiopisk musik till mitt freestyelprogram - Zelda och jag ska ju som sagt tävla i slutet av april. Vad kunde då passa bättre än att se om det fanns någon lokal dansare/koreograf som kunde hjälpa mig?
Jag hittade Adam Chienjo. Här ser ni ett kortkort klipp från övning utan hund, och en liten intervju - vad tycker en kenyansk dansare om att hjälpa till med en koreografi för en hund?

Clean dogs and dirty dogs...

Nu har jag sett min fösta hund i Nairobi, en ung gatuhund som ägnade sig åt sopsortering. Taxichauffören förklarade att det fanns två sorters hundar här: clean dogs och dirty dogs. Rena hundar kunde man se i bilar och i trädgårdar, berättade han, medan smutsiga hundar fanns på gatan.
Kul var att upptäcka en Zoobutik i ett köpcentrum - där fanns hundmat, pälsvårdsprodukter, hundleksaker, koppel och annat. Tar det som ett uppmuntrande tecken på att allt fler hundar i staden blir "clean dogs".