I går väntade vi på grön gubbe tillsammans med en jägare och hans hund. Konstigt nog finns det grönklädda jägare (fast utan bössa) även mitt i staden - kanske ska de ut på jakt och passar på att rasta hunden litet innan de sätter sig i bilen?
Hursomhelst stöter vi på dem ibland. Nu ska jag berätta vad som aldrig händer: det händer aldrig att jägaren släpper fram sin Vorsteh eller Pointer till damerna. Det händer aldrig att de frågar om hundarna kan hälsa, eller leka.
Gårdagens jägare hade en ung, svart hund med långa ben och nyfiken blick. Den tittade på damerna, Nemi och jag hade en liten diskussion om hur hon borde bete sig (hon skällde till, men tystnade).
Husse tittade på sin hund. Jag tittade också på hans hund, dels var den vacker som ju många jakthundar är, dels undrade jag vad den skulle hitta på.
Jag gav Nemi en godis därför att hon var tyst.
Jägaren tittade på sin hund, och efter ett tag tittade hunden tillbaka. Husse sträckte fram sin hand, och fick en nosdutt i handflatan.
Hunden fick en godis.
Gubben blev grön, och vi gick över till andra sidan, nu hade jakthunden och hussen kontakt, hunden brydde sig inte om oss längre. Nemi, däremot, stretade framåt i sitt koppel.
Tacka sjutton för det.
Hennes matte hade varit mer intresserad av den andra hunden än av henne. Jägaren hade bara fokuserat på sin egen hund, och på att visa den vad den skulle göra. Jag hade lämnat Nemi i sticket, och Zelda också för den delen. Hans hund fick en belöning, min fick en muta.
Jag måste bättra mig.
Jägaren var ett inspirerande exempel i vardagen.
Hunden såg ut ungefär såhär så det kan ha varit en långhårig Vorsteh om de nu kan vara svarta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag blev inspirerad av din fina beskrivning! Tack till dig och tack till jägaren :-)
Vilket underbart fint exempel på hur det kan vara!
Kan det vara så att jägare är än mer angelägna om att träna kontakt? Det kan ju t.o.m. gälla livet för husse/matte och hund ute i skogen tänker jag.
Det där med muta eller belöning är också intressant. Jag har funderat en hel del på hur jag använder godis, och sett hur det förändrats vartefter A lärt sig. Numer behöver han t.ex. inte mutas vid hundmöten oftast, utan kan belönas istället.
Tack för ett klart tankeväckande inlägg!
Vilken fin berättelse och vilken bra analys och klokskap!
Det blev dubbla gröna gubbar ;)
Jag tror att män generellt har lättare att "skita i det sociala" och bara koncentrera sig på sitt... Jag känner igen mig i hur du gjorde och bor med en som är som jägaren ;-)
Oj, Jag gör samma misstag, ska försöka bättra mig. Börjar öva imorgon.
Skicka en kommentar