Inte startklara...

Igår testade vi lydnadsettan utomhus. Inne gick det hela ju i stort sett felfritt från hundarnas sida, hur skulle det gå under litet mer tävlingslika former?
Svar: inte så bra.

Zelda tyckte det hela var obehagligt från början till slut.
Vem vet vad som kan hända när man är ute, bäst att vara vaksam och inte röra sig för fort, resonerar hon. Inkallningen som skedde i riktning mot Barbros hundar som var uppbundna en bit bort gick exempelvis inte alls. Zelda stannade efter fem, sex meter, såg olycklig ut, vågade sig inte fram till mig. Först när jag satte mig på huk och lockade kom hon, tveksamt, i en vid båge.
Ställande och läggande gick inte heller så bra. Det som däremot fungerade var platsliggningen, tydligen skyddar den extra pälsen undertill som jag hade hoppats.
Så det blir ingen anmälan förrän vi har miljö- och belöningstränat i massor ute.

Nemi däremot gick hur bra som helst utom på platsliggningen som blev för svår. Det var mycket som hände runtomkring - fjärilar, dofter, ljud...

Så nu har jag en plan - jag börjar med Nemi, och sedan tar jag Zelda när hon har blivit mer bekväm med att var ute. Vi måste sätta igång att träna detta genast, för även freestylen och HTM-tävlingar är ju utomhus, på gräs. Men där tror jag att Zeld har förstått att själva tävlingsplanen är som en inomhuslokal - där kommer inga andra hundar farande.

Och i morse träffade vi en promenadkompis som berättade att han också hade slutat gå med sina små hundar i Obsan eftersom det var för många stora, unga hundar som for runt utan uppsikt, eller snarare att det var för många hundägare som ansåg att hundar på promenad ska få springa fram till alla andra hundar och försöka leka...