torsdag 30 juli 2009

En till bild från valpträffen.

Jag lånade den minsta puffvalpen till fotograferingen eftersom Zelda inte var med, det är lilla 13 (så kallas hon, fast hon heter Caprice), en framåt och sällskaplig liten dam som föddes ett dygn efter syskonen, till allas stora överraskning.
Foto: Maria Enhäll

Valpträff!



Igår var det valpträff hos Zeldas uppfödare. Tack Maria! Jag var där, men Zelda var hemma - hon löper, så hon fick nöja sig med att nosa mycket ingående på mina kläder när jag kom hem...
Valparna i fråga var ju egentligen hennes syskon som är mycket olika både till utseende och karaktär - det var fantastiskt kul att tala med de andra valpköparna!
Fast det var de nya valparna som hamnade i centrum - de var som 18 mer eller mindre håriga små magneter som drog oss alla till sig.
Lilla Cruella som finns på bild tidigare i bloggen är en grym liten hund - oerhört mycket energi, utstrålning och företagsamhet i den lilla förpackningen. Men jag har varit ståndaktig och inte tingat någon mer hund just nu.
Foto: Maria Enhäll

måndag 27 juli 2009

Skogspromenad à la Zelda

Vi har varit i Söderfors (nära Gävle) i två dagar. Detta är Zelda på skogspromenad. Inte en enda gång lämnade hon vägen. Hon vet ju hur det är att gå i skog: stickigt, blött, och inte hittar man några tappade pommes frites någonstans.

Zelda vid ungefär samma ålder



Och såhär såg Zelda ut - den vita fläcken på hennes nos krympte, krympte och krympte - tills den försvann helt. Nu är huden på nosen jämnt mörk under pälsen vilket bara syns när hon är nytrimmad - sedan växer den vita pälsen ut och hon byter utseende igen

Om skiftande färg...



En CC skiftar ofta färg på spännande sätt. De nakna blir ljusare på vintern och mörkare (solbrända) på sommaren. Här är en av Zeldas små halvsystrar vid 4 (vänster) resp. 6 (höger) veckors ålder. Titta på hur de vita fälten har förändrats på bara 14 dagar! Hon liknar f.ö. Zelda som valp, men jag SKA inte har någon mer hund just nu. Tyvärr...
Märkligt nog kan den här lilla valpen bli vit som vuxen.
Foto: Kennel Brunius

fredag 24 juli 2009

Sökes: bidrag till boken om Zelda

Zeldaboken har 12 kapitel, och i inledningen till varje ställs frågan: Vad är meningen med att ha hund? Jag har frågat många olika människor, och fått väldigt olika svar. Fortfarande behövs några till. Om du vill vara med så skicka ett svar på en eller två meningar. Om jag använder ditt svar får du ett exemplar av boken när den kommer senare i höst!

onsdag 22 juli 2009

Melanocyternas vandring...

Vet ni varför det är relativt vanligt med vita tassar på hundar? Jag visste det inte, men nu har jag fått reda på att melanocyterna - cellerna som kan skapa de färgämnen som gör att ett däggdjur inte är rosa med vit päls - utvecklas vid ryggraden, och sedan vandrar de ut i kroppen. Tassarna och svanssspetsen ligger längst bort, så ibland hinner melanocyterna helt enkelt inte ända fram. Den här mekanismen förklarar inte alla vita tassar, det går att bli "vitfotad" på andra sätt, men visst är det litet kul? Och vilken vandring för de små cellerna! (nu är ju fostret ganska litet när den här utvandringen sker, men cellerna är ju minimala, en mänsklig melanocyt är 7 micrometer lång.)

tisdag 21 juli 2009

Katastrofalt camouflage...

När en gråvit hund (som Zelda) ligger på ett gråvitt marmorgolv (som det på NK) och dessutom blundar så att ögonen inte syns blir hon nästan osynlig. Idag satt jag på cafeet på nedre botten och finslipade kapitel 3 i Zeldaboken. Zelda låg på golvet och sov, ganska tätt intill mig, när en stackars kvinna som gick förbi steg på henne. Zelda skrek som om hennes sista stund var kommen, damen upprepade litet chockat: "Jag såg den inte, jag såg den inte..."
Hade jag inte vetat hur smärtkänslig Zelda är hade jag blivit räddare än jag blev, och antagligen rusat iväg till närmaste veterinär för att få henne undersökt. Som det nu var fick hon ligga en stund i mitt knä, så småningom tystnade hon och lugnade ner sig. När vi sedan skulle gå travade hon på utan tecken på att ha ont någonstans. När vi kom hem kände jag igenom henne ordentligt - ingenting. Jag hoppas att den stackars kvinnan från NK inte kommer att drömma mardrömmar. I fortsättningen ska jag nog lägga Zelda på en stol och inte på golvet.

Friska ögon!


Igår gjorde vi vår plikt och undersöke Zeldas ögon. CC är överlag en frisk ras, men det finns en del ögonproblem som bara kan undvikas genom att hundar undersöks så att anlagsbärare och naturligtvis sjuka hundar kan tas ur aveln. Jag har visserligen inga planer på att Zelda ska bli mamma, men ifall hon faktiskt har någon ärftlig sjukdom har det betydelse även för hennes syskon och föräldrar. Det visade sig (inte helt oväntat, men trevligt att få reda på ändå) att allt var precis som det skulle vara! Tack Eva Hertil för en lugn och riktigt mysig ögonlysning!

måndag 20 juli 2009

Inte höjdrädd!


Vi har nyligen inspekterat en balkong, det visar sig att Zelda inte är det minsta höjdrädd, trots att det som synes var väldigt långt ner till marken.

söndag 19 juli 2009

Mutationer en gång till...




Läser om en artikel om genetiken bakom CCns ovanliga utseende inför arbetet med kapitel 2 i Zeldaboken.
Artikeln har varit aktuell i bloggen tidigare (se inlägg från 20/9 2008), då med en vackrare bild och ett klagomål över att texten är svårläst för den som inte kan de den genetiska terminologin. Den här gången ska jag försöka uttrycka fynden begripligt. Hundar har 78 kromosomer ordnade i 39 par, att jämföra med människan som har 46, ordnade i 23 par. Båda hundar och människor får hälften av sina kromosomer - den ena i varje par - av sin mor, den andra av sin far. Idag går det att "läsa" sig igenom informationen i kromosomerna, och att hitta ställen där exempelvis kromosomer från en naken CC och en med päls skiljer sig åt. Just detta har forskarna gjort. Det visar sig att skillnaden - en mutation - sitter på kromosom 17, och att den gör att en gen som är inblandad i utvecklingen av päls och tänder helt enkelt stängs av för tidigt.
Den nakna varianten av CC är en såkallad obligat heterozygot - den måste ha ett exemplar av den muterade varianten. Valpar utan mutationen får päls och "vanliga" tänder, och när ett ägg med mutationen möter en spermie som också bär det muterade anlaget kommer det inte att kunna bli någon valp överhuvudtaget - det protein som inte kan bildas är livsviktigt.
Så om Zelda någonsin blir mamma kan jag välja att bara få valpar med päls genom att välja en far till valparna som ser ut som hon, eller att få en blandad kull genom att välja en stilig nakenhane.

A Mutation in Hairless Dogs Implicates FOXI3 in Ectodermal Development.
Cord Drögemüller, Elinor K. Karlsson, Marjo K. Hytönen, Michele Perloski, Gaudenz Dolf, Kirsi Sainio, Hannes Lohi, Kerstin Lindblad-Toh, Tosso Leeb1
12 SEPTEMBER 2008 VOL 321 SCIENCE
Bilder (rätt fula...) ur artikeln.

fredag 17 juli 2009

Ingen bild från Muskö...

Klantigt: kamerabatteriet var urladdat så det blir ingen bild av Zelda i blåbärsriset på Muskö idag. Tyvärr, för det var en vacker syn...

torsdag 16 juli 2009

Vem är vem?












Här ser ni Zelda (foto från i måndags), och hennes farmorsmormor (kul med hundar m stamtavla... hur många kan namnge sin farmorsmormor?) Frågan är - kan ni se vem som är vem?
För svar läs min kommentar!

onsdag 15 juli 2009

Hundägare - målgrupp för flygbolag?

I USA har ett nytt flygbolag startat som vänder sig särskilt till hund- och kattägare. Alla djur flyger i kabinen ("pets are not luggage"), i flygbolagets egna transportburar som är säkert (antar jag) monterade. Där finns plats även för en Grand Danois, och hundarna promenerar i och ur planet på sina egna fyra ben. Ska bli intressant att få reda på hur det går för dem!

tisdag 14 juli 2009

Fler hundar med godkänt utseende...



Igår var vi på middag hos Ebba (i bild) och hennes familj. Ebba är en Berger des Pyrénées à Poil Long, (Långhårig Pyrenesisk vallhund) och ser ut som en större version av CC, vilket Zelda tycker är alldeles oerhört förtroendeingivande.
Likheten stannar dock vid utsidan - Ebba är duktig på att valla, och följsam på det där sättet som man nästan bara ser hos vallhundar.
Hursomhelst kommer hon och Zelda överens på ett stillsamt och vuxet sätt...

Småsyskonen 4 veckor....


Valpar växer obegripligt snabbt. Såhär stor har Cruella blivit! (Se inlägg från 28/6)

lördag 11 juli 2009

Hur ska en hund se ut?


Igår träffade vi en riktig afghan för första gången - en högrest äldre tik med barnansinnet i behåll - hon tog några glada skutt i vår riktning.
Zelda som vanligen är mycket skeptisk till stora hundar som hon inte känner svarade med positivt intresse. Jag kan bara gissa att afghanen - i motsats till franska bulldoggar och mopsar - ser ut som hon tycker att en hund ska se ut (liknar hennes mamma, syskon och övriga hundar hos uppfödaren), och att detta ger henne trygghet i mötet. Mina tidigare hundar har inte brytt sig så mycket om andra hundars utseende, men Zelda bedömer dem uppenbarligen först med blicken.
Här gäller socialisering - vi får se till att tillbringa mer tid på stadens hundcafeer - där möter man allt från Gand Danois till Chihuahuor.

fredag 10 juli 2009

Om konsten att göra en tax av en schäfer...


Såhär skriver Ingrid Tapper (se inlägg från 4/7) om hundars återkommande "feg-perioder" då deras rädsla är särskilt lättaktiverad:
Är hunden nyfiken vill den gärna försöka undersöka det farliga genom att smygande, med låg, utsträckt kropp ta sig fram. På darrande ben och med rädslans ragg över hela kroppen smyger kanske en jättestor schäferhane fram mot en liten papperspåse som flugit upp i vinden, demonstrerande den ädla konsten "hur man gör en tax av en schäfer."
En sådan fegperiod infaller ofta vid ungefär ett och ett halvt års ålder - undrar om det kan vara den som slagit till, för de senaste dagarna har Zelda varit på sin vakt mot alla möjliga och omöjliga farligheter.
Eller så har min panik inför slutlämning av senaste manuset smittat av sig... (Lämnade igår, så vi får se om vi nu lugnar ner oss tillsammans...)

torsdag 9 juli 2009

Miniafghan?

Chinese Crested (med päls) kallas ibland för "miniafghan" - det här fotot av "Arthur Charen z Hájku", taget av Lucie, visar varför...

måndag 6 juli 2009

Änglavakt?


Om jag hade trott på skyddsänglar hade jag varit övertygad om att Zelda har en som är riktigt kompetent. Zelda har nästan aldrig bitit sönder någonting, men nyss hittade jag en av sonens rakhyvlar som såg ut som ovan.
En noggrann inspektion av Zeldas mun visar inga skador, trots att hon har lyckats böja till rakbladen ordentligt.
HU! (Hyveln var kvarglömd i en väska som stod på golvet...)

söndag 5 juli 2009

Annan kompis på vallningsläger!


Här är Lancashire Heelern Lookie, en annan av Zeldas kompisar. Det är hon som knappt syns bakom fåren - detta är en mycket liten men mycket tuff vallhundras (kan även valla kor!) Lookie har just varit på läger för att se om hon är intresserad av att valla får. Det är hon, trots regn jobbar hon på som ni ser. Imponerande, tycker jag!

Hundars metakommunikation...


När Zelda och kompisen Poppan ska leka börjar de med att resa sig mot varandra, går snabbt över till lekinviter med sänkt framkropp och viftande svans, och så ställer de sig på bakbenen igen, öga mot öga.
Det här lär betyda att allt som händer härnäst: jakt, bita varandra i frambenen, kasta sig över varandra på olika ofta burdusa sätt - är lek, och inget att bli orolig, rädd eller arg för. Hundarna kommunicerar om sin fortsatta kommunikation, och det förändrar betydelsen av alla de signaler som följer.
Bilder: Inte hundslagsmål utan ömsesidgt tillfredsställande lek...

lördag 4 juli 2009

Blixt och dunder!


Åskväder.
Balkongdörrren står öppen så att vi kan höra regnet. Jag sitter och skriver, Zelda sover på golvet bakom min stol.
Det smäller och mullrar med ojämna mellanrum, blixtar lyser upp gården. Zelda bara sover.
Det verkar som om jag inte kommer att behöva leva de närmaste tio åren med en lättskrämd liten hund - just nu blir hon bara morskare och morskare!

En bok för alla!


Igår (impuls)köpte jag nyutkomna "Hundars rädsla och aggressioner", av Ingrid Tapper, etolog och lärare. Ingrid och jag träffades ibland för ungefär trettio år sedan, men det är inte därför jag tycker att boken är lysande. Den är nämligen oerhört instruktiv, den saknar helt den besserwisseranda som tyvärr utmärker en del böcker i den här branschen, och den genomsyras av respekt för hunden både som hund och som medresenär i livet för oss människor.
Ett litet exempel på sådant jag nu vet, men inte visste innan jag läste boken: hundar är mer smärtkänsliga i framtassarna än i baktassarna, därför tycker de att det är mer skrämmande med kloklippning fram än bak.
Jag skulle kunna fylla sidan med exempel.
Jag kan bara säga: om du vill förstå din hund bättre - läs den här boken!

fredag 3 juli 2009

Smart blondin?

Idag träffade vi en av våra mest kända kvinnliga sångare/låtskrivare. Hon är ganska liten och har alltid sett ung ut för sin ålder. Hon tittade på Zelda, hälsade, och kom sedan med den mest överraskande kommentaren hitintills:
"Vad intelligent hon ser ut!"
Jag får dagligen höra att Zelda är söt/vacker.
Ingen har tidigare inlett med att säga att hon ser smart ut.
Visst är det intressant...

torsdag 2 juli 2009

Övning ger färdighet!


Igår trimmade jag Zeldas nos och hals - resultatet blev hyfsat jämnt, och hon har inga ilskna röda fläckar där trimmern gått för tätt inpå hennes tunna och känsliga hud.
Hurra! Jag har länge varit övertygad om att jag aldrig skulle lära mig detta, men det går faktiskt bättre och bättre!
Särskilt bra är det eftersom jag inte har hittat någon hundfrisör i närheten som kan PP. Det krävs stor försiktighet!

onsdag 1 juli 2009

Det har gått ett år...


sedan Zelda såg ut såhär - hon var då fyra månader, och på sin första Gotlandssemester.
Idag är jag gladare än någonsin att jag inte valde en Cane Corso!
Foto: Göran Kåver

Kontakt, glädje och hopp!


Jag har läst om Eva Bodfäldts "Kontaktkontraktet", något jag tänker göra med jämna mellanrum. Boken gör precis det jag tycker att en bra bok ska göra: den ger oss ett nytt och intressant perspektiv på vår hund, den utbildar och roar, och den ger hopp i stora doser. Jag är övertygad om att den kan öka många hundars och ägares livskvalitet!
Jag blir dessutom så glad i mitt beteendeterapeutiska hjärta när hundboksförfattare (för ovanlighetens skull) kan hålla isär negativ förstärkning och straff...
Läs och njut!