När en gråvit hund (som Zelda) ligger på ett gråvitt marmorgolv (som det på NK) och dessutom blundar så att ögonen inte syns blir hon nästan osynlig. Idag satt jag på cafeet på nedre botten och finslipade kapitel 3 i Zeldaboken. Zelda låg på golvet och sov, ganska tätt intill mig, när en stackars kvinna som gick förbi steg på henne. Zelda skrek som om hennes sista stund var kommen, damen upprepade litet chockat: "Jag såg den inte, jag såg den inte..."Hade jag inte vetat hur smärtkänslig Zelda är hade jag blivit räddare än jag blev, och antagligen rusat iväg till närmaste veterinär för att få henne undersökt. Som det nu var fick hon ligga en stund i mitt knä, så småningom tystnade hon och lugnade ner sig. När vi sedan skulle gå travade hon på utan tecken på att ha ont någonstans. När vi kom hem kände jag igenom henne ordentligt - ingenting. Jag hoppas att den stackars kvinnan från NK inte kommer att drömma mardrömmar. I fortsättningen ska jag nog lägga Zelda på en stol och inte på golvet.
2 kommentarer:
...eller klä henne i en knallgul väst...
Vi har ett liknande problem hemma. Vår japanska spets är ju vit, liksom vårt golv i hallen, köket och sovrummet. Det är ju inte sällan som man går på en sovande liten hund...
Skicka en kommentar