Freestyletrick/targetstick.

Här se ni hur Zeldas hopp genom armen har utvecklats (se onsdagen 22/12 om ni vill se hur vi började). Targetsticken är borta nu när hon vet vad hon ska göra, och jag har börjat lägga på ett kommando, samt belöna framåt för att få fart. Nu ska hoppet göras högre, och så ska vi ta itu med andra armen också...


Nemi ska äntligen få lära sig att arbeta med targetstick. Eftersom hon är van vid operant träning så biter hon i den, puttar på den, prövar det hon kommer på. Att det är nos mot grön plupp som ger klicket har hon inte upptäckt än... (även detta tycker jag är svårare än det ser ut...) Om ni undrar varför jag väntat så länge med detta så är det för att bromsa mig själv - Nemi är så snabb och energisk att det har verkat klokt att verkligen nöta in grunderna - sitt, ligg, vänta osv..- innan vi börjar med annat.

Snart dags!

Snart ska Zelda o jag gå en miniagilitykurs. Innan jag köpte henne blev jag så glad av att se bilder av CC på agilitybanan - de svävar ofta högt, högt över hindret som på den här vackra bilden av Ikioma Puli-Ukko från Jyväskylä 5.9.2009.
Agilitybilderna stärkte mig i min uppfattning om att att en CC kunde vara en väldigt trevlig hund att leva med!
© Tuija Kortelainen

Olämplig som polishund...

Jag har hittat en riktigt underhållande sammanställning av hur 33 CC har reagerat på mentaltest (MH), som är ett standardiserat test som mäter ett antal psykologiska egenskaper hos hundar. Ursprungligen syftade testet till att ta fram lämpliga tjänstehundar till polisen, vilket avspeglar sig dels i de egenskaper som mäts, dels hur de poängsätts.
En CC blir därmed något av en fyrkantig plugg som ska in i ett runt hål.
Såhär föll testet ut:
Under rubriken ”leklust” får nästan hälften av CC gruppen lägsta möjliga poäng (1) med bedömningen ”leker ej”. Ytterligare tolv segar sig upp till två poäng: ”leker ej, visar intresse”. Inte en enda får de fem maxpoängen som ges när hunden ”leker mycket aktivt, startar mycket snabbt”.
Momentet ”dragkamp” ger ännu tydligare utslag: 31 av de 33 hundarna vill inte ens börja, vilket ger dem en futtig poäng var.
Jag kan se det framför mig – testledaren i fjällrävenbyxor och gröna stövlar som försöker engagera Zelda i en dragkamp, och Zelda som tittar överraskat på honom eller henne och undrar vad det skulle vara för vits med det. Hon skulle aldrig ge sig på något sådant med någon hon inte känner väl.
I ett annat intressant moment ska hunden dels förfölja ett byte, dels gripa det. 30 CC nonchalerar bytet helt, de gör ingen ansats att springa efter (en poäng igen). En enda hund griper det så småningom tveksamt, de andra 32 avstår från att ens försöka. .

Jag misstänker att Zelda skulle få ungefär samma poäng som de testade hundarna. Hon hade därmed visat sin totala olämplighet som polishund, ifall någon nu trott något annat. Men jag är oerhört nöjd med att hon inte vill springa efter allt som rör sig, och jag tycker om att hon, liksom jag, vill lära känna andra människor innan hon vill umgås eller leka med dem.

Läs det fullständiga protokollet här: www.crestednetwork.se/MHbeskrivnaChineseCrestedDog.htm

I bild: Jebas Erax och hans förare Ronny Holmberg, årets polishund 2007

Fler hundar med godkänt utseende...

Igår var vi på middag hos Ebba (i bild) och hennes familj. Ebba är en Berger des Pyrénées à Poil Long, (Långhårig Pyrenesisk vallhund) och ser ut som en större version av CC, vilket Zelda tycker är alldeles oerhört förtroendeingivande.

Likheten stannar dock vid utsidan - Ebba är duktig på att valla, och följsam på det där sättet som man nästan bara ser hos vallhundar.

Hursomhelst kommer hon och Zelda överens på ett stillsamt och vuxet sätt...

Hur ska en hund se ut?

Igår träffade vi en riktig afghan för första gången - en högrest äldre tik med barnansinnet i behåll - hon tog några glada skutt i vår riktning.

Zelda som vanligen är mycket skeptisk till stora hundar som hon inte känner svarade med positivt intresse. Jag kan bara gissa att afghanen - i motsats till franska bulldoggar och mopsar - ser ut som hon tycker att en hund ska se ut (liknar hennes mamma, syskon och övriga hundar hos uppfödaren), och att detta ger henne trygghet i mötet. Mina tidigare hundar har inte brytt sig så mycket om andra hundars utseende, men Zelda bedömer dem uppenbarligen först med blicken.

Här gäller socialisering - vi får se till att tillbringa mer tid på stadens hundcafeer - där möter man allt från Gand Danois till Chihuahuor.

Hundars metakommunikation...

När Zelda och kompisen Poppan ska leka börjar de med att resa sig mot varandra, går snabbt över till lekinviter med sänkt framkropp och viftande svans, och så ställer de sig på bakbenen igen, öga mot öga.
Det här lär betyda att allt som händer härnäst: jakt, bita varandra i frambenen, kasta sig över varandra på olika ofta burdusa sätt - är lek, och inget att bli orolig, rädd eller arg för. Hundarna kommunicerar om sin fortsatta kommunikation, och det förändrar betydelsen av alla de signaler som följer.
Bilder: Inte hundslagsmål utan ömsesidgt tillfredsställande lek...

Affenpinscher...

Varje dag lär vi oss nya saker, tur att vi hinner glömma litet mellan varven... Nu har jag fått reda på att "Affenpinscher" betyder ap-pinscher (tyska), detta därför att de små hundarna (c:a 4 kg som vuxna) har roliga ap-liknande ansikten.
Igår träffade vi Asta, c:a 10 veckor. Hon var en glad och totalt orädd liten dam som for runt och lekte med Zelda - båda verkade lika nöjda med mötet.

Drakhunden Zelda...

Kinesisk drake? Nej, Zelda i eftermiddags...
Det är ögonen som gör det. Jag har bara sett henne med så uppspärrade ögon på bild, det går så fort att min hjärna inte hinner registrera just den minen... Undrar vad mer jag inte ser...