Zeldas klo har sett allt bättre ut senaste tiden, istället för att likna ett öppet sår har pulpan fått en ljusare färg som lär bero på att det börjar återbildas en hård klo runtom.
Jag har låtit henne gå utan strumpa inomhus ibland, hon haltar inte, men slickar gärna, så strumpan har åkt på igen.
Igår tränade vi litet utan strumpa, det gick fint ända tills hon skulle gå på bakbenen och sätta tassarna mot mina händer, något som ingick redan i hennes klass ett program.
Plötsligt, när min hand möter hennes tass, skriker hon till och flyr.
När hon äntligen kan övertalas att komma tillbaka blöder hon. Det är ingen störtblödning, men hennes päls är röd längst ut på tassen.
Och då kommer katastroftankarna: hon tror att jag gjorde henne illa med mening, det kommer att ta ett halvår att reparera detta, vem vill träna om det plötsligt kan göra mycket, mycket ont att göra som matte ber?
Men nu på morgonen var det kycklingvinge till frukost, och jag bad henne att sätta tassarna mot mina händer. Hon satte dit det den oskadade men lät den andra hänga. Andra försöket likadant. På tredje försöket fick jag båda tassarna mot händerna, och hon fick sin vinge, så det var nog ingen skada som inte kan repareras.
Puh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Förstår verkligen lättnadskänslan!! Krya på-kram till Zelda.
Men lilla skruttan!
Skönt att matte o du kunde testa, med bättre resultat, så snart.
PUSS på tassen!
God mat gör susen.. bra jobbat!
Bravo du är imponerande iskall när det behövs. Vilken tur det är för Zeldas del!
Skicka en kommentar