Stannar hemma ...

Idag skulle vi ha tävlat i Märsta igen men kombinationen regnig dag, galen Zelda och seg Nemi gör att vi stannar hemma. Hoppas få en produktiv skrivdag istället!

Halv storm...

Igår var den blåsigaste tävlingsdagen hitintills.

Zelda var helvild och lyssnade inte på någonting jag sa, hon hittade på ett eget speedat program som tydligen såg bra ut attitydmässigt, men som var helt okontrollerat. Jag väntade tills hon tog ett kommando, sedan bröt vi.

Nemi segade.

Suck.

Fick montera tältet som vindskydd, gick inte att ha det uppfällt.

Och så gladdes vi åt kinessällskap: Anki och Inka (nedan) som startade i FS 1 och fick 21,95 poäng och som även har börjat med HtM, och Cecilia Holm med Inka som stod för dagens mest underhållande start. Inka tog en rak linje - in på planen, sedan fortsatte hon rakt fram och tog ett nätt hopp över plastbandet på andra sidan och så var det slut. Till saken hör att Inka är en mycket liten kines, så det såg ut att vara risk för att hon helt enkelt skulle blåsa av planen...
Det är tufft att tävla med kineser...

Åka hiss med grannhundarna.

Då kan det se ut såhär:

Och så är det tävling i Märsta idag och i övermorgon. Kör antagligen belöningsstarter idag och hoppas att det ger utdelning på lördag...

Om labradorer och skor.

Labradorer, i motsats till kineser, tycker att det är naturligt och trevligt att bära på saker. Till exempel skor. Zakk tycker dessutom om att bära på flera saker samtidigt, så skorna kan gärna vara två:

Bild från gårdagen.
När jag sedan skulle gå ut var den ena skon spårlöst försvunnen. Hur kan en hund lyckas gömma någonting så stort som en sko på en begränsad yta inomhus?
Idag är skon fortfarande borta, och ingen hund har visat något intresse för att leta upp den.
(Ingen av hundarna äter skor.)
Det är ett mysterium.

Sommarfrilla!

Hästen… (Karin Schylberg och jag)

Vårt mål för hästprogrammet som vi bara hade övat en gång var att ha båda hundarna med oss under hela programmet, och att inte gå av på mitten, och det klarade vi.
Vi fick 22, 75 poäng för våra ansträngningar, och med det kom vi på åttonde och sista plats, men då måste vi väl också säga att det var hög klass på medtävlarna.
Detta ska vi utveckla.
Vår andra 6+ start, där jag körde med Zelda och Nemi gav 24,50 poäng och en femteplats.
De individuella starterna bröt jag, tog dem som träningstävlingar eftersom hundarna inte var med som jag önskade.

Skarpnäck idag.

Tävling igen, nu i Skarpnäck - hästen ska göra debut. Får se hur det blir med Zeldas starter, tvekar hon så bryter vi igen, fast den här gången kommer jag att utnyttja tiden till att göra några belöningsstarter.
:-)

Kalmar

Idag är jag i Kalmar, damerna är i Stockholm.
Därför blir det ett litet fynd som inte har så mycket med hundar att göra:

Internationalisering:

I veckan fick Zelda vara med och utbilda en grupp japanska hundinstruktörer.
Zakk håller uppsikt.

Aha!

Tittade på storlekar på Hurttas hundkläder och upptäckte till min förvåning att de hade glömt kineserna:

Men sedan hittade jag dem bland vinthundarna...

Nya hundar?

Hade tyvärr inte med kamera/mobil igår kväll. Hade jag haft det hade ni fått se en vit kines som rusade runt i halvhögt blött gräs med svansen upp - inte bara i 20 sekunder, utan under i stort sett hela den drygt halvtimmeslånga promenaden som gick i skog och över fält.
Har jag utökat flocken med en till hund?
Nej, det var Zeda som plötsligt klev ut ur sin gamla persona och visade upp något helt nytt, befriat och glatt.

Nemi, å andra hand, höll sig nära och var inte lika pigg och utåtriktad som vanligt.

Zakk engagerade sig inte. Han hade ju kunnat hänga på i Zeldas rusningar, men det gjorde han inte. Hon gjorde inga tydliga lekinviter, men sprang några gånger åt hans håll, närmade sig och vek av som om hon ville bli jagad, men Zakk fortsatte bara med det han höll på med.

Vad ska det bli av detta???

Igår tränade vi ...

Ingen av oss kunde koreografin, hästen gick av på mitten vid ett par tillfällen, Gina ville ha mitt godis och Zelda ville undvika att kollidera med Gina.

Hysteriskt, med andra ord… Hur kul som helst!

Vaa???

Idag är det Zelda som berättar:

Igår steg vi upp mycket tidigare än vi brukar, och tog tunnelbanan till Mälahöjden där vi hittade Kerstin, Miles och Glitz.

Vi fick åka med dem till Storfors. där har vi aldrig varit tidigare. Det var tävling, vilket jag hade räknat ut eftersom vi hade min rekvisita och extragott godis med oss.

Såhär såg det ut - till höger om det vita strecket värmer man upp, väldigt fint ordnat - gott om plats och staket runtom. Sedan kliver man in på planen genom att stiga över strecket, som är en plastremsa, och där visar man sitt program för domarna som sitter i varsitt tält.

Jag värmde upp som ett spjut, men så fort vi kom in på planen tappade jag farten. Det är ofta så - jag får lite extra uppmärksamhet då. Matte gick, jag segade, nosade lite. Plötsligt var det över innan musiken ens hade börjat. Då fick jag fart, för det var som sagt ovanligt gott godis som väntade.

Sedan hände något konstigt: jag fick inget. 

Matte tog bara burken utan att ge mig något och satte tillbaka mig i buren.

Det var skumt.

Ännu konstigare var att samma sak hände på 6+.

Jag fattar ingenting, måste försöka förstå vad som pågår.

Här ser ni Kerstin och Glitz som vinner HtM ettan :-)

Igår

hittade vi en liten staty på en gård intill Drottninggatan, och i morgon stiger vi upp tiiidigt för att åka och tävla i Storfors…

Zeldas gårdag x 2

1.
Jag sitter och skriver på ett litet café, hundarna ligger intill på sin filt.
Zelda nosar på Nemis huvud, tittar på mig, nosar igen på ett sätt som hon inte brukar, tittar på mig.
När jag undersöker vad det är hon visar mig hittar jag en liten fästing. Tack Zelda.

2. 

På kvällen gör hon inbrott i en väska och trycker i sig nästan ett halvt kilo korv. 

Blir hon dålig? Nej. 

Hon ser dräktig ut och orkar knappast med kvällspromenaden, men på det hela taget verkar hon nöjd. Idag blir det ingen mat.

Var sitter personligheten?

I morse träffade vi dvärgpudelkompisen och hans matte. Hon kommenterade hur annorlunda hundarna är nuförtiden - Zelda har slutat se ängslig ut, och Nemi har i stort sett slutat med utfall och andra tråkigheter.

Det är som att ha två nya hundar. Parkerna som Zelda inte ville/vågade gå i tidigare travar hon nu runt i med svansen i topp. Jag kan släppa henne utan att behöva oroa mig för att hon ska rymma hem. Det går att träna och leka utomhus.

Det som jag uppfattade som hennes personlighet var i själva verket hennes och min interaktion. Med en ny kontext växer det fram en ny personlighet, om vi nu ska definiera personlighet som ett genomgående sätt att reagera på inre och yttre händelser med tanke, känsla och beteende...

Hundpodcast!

Idag bjuder vi på en preview av den första hundpodcasten, det är Gurgin Bakircioglu som intervjuar Eva Bodfäldt.
:-)

Idag handlar det inte om hundar utan om råttor och möss.

Spelar der någon roll om forskaren är man eller kvinna? Ja, det visar sig att laboratoriemöss blir mer stressade av att hanteras av män än av kvinnor, läs mer här.

Författarna kommer fram till att män har feromoner som skrämmer råttor och möss - tydligen är det samma feromoner hos alla handjur, så för musen eller råttan blir det en signal att det finns en okänd, potentiellt farlig hane i närheten.
Stressnivåerna var jämförbara med dem som uppstår ifall råttan eller musen tvingas simma i tre minuter, eller blir fasthållen i en mycket liten bur i en kvart.

Vad kan detta betyda för oss och för våra hundar?

Sophia Yin.

Igår var vi och lyssnade på Sophia Yin, amerikansk veterinär som huvudsakligen är intresserad av beteeende.

Här talar hon om hur viktigt det är att både hundar och katter får lära sig vad de inte behöver vara rädda för medan deras hjärnor är som mest öppna för den informationen.
Hon anser att kattungar är lika känsliga som valpar i det avseendet, och att en kattunge som socialiseras ordentligt blir en orädd, nyfiken och social vuxen katt. Enligt henne är vi mer uppmärksamma på valpars behov av att träffa olika sorters människor, gå på olika sorters underlag osv än vi är på kattens utvecklingmöjligheter.


Mitt favoritcitat från förmiddagen, riktat till oss som inte alltid lyckas så bra:
"If you mess up you have to fix it.."

Igår

trampade jag på Nemi två gånger när vi körde igenom vårt HtM-program. Hon var strålande, gick bättre än någonsin tidigare under kursen, och så kliver jag på hennes små tassar  :-(.
Och glömmer att belöna omedelbart trots att vi har övat ...
Själv fick jag träna på gå och titta upp istället för att titta ner, de andra kursdeltagarna skrek "Bingo!" när jag lyckades hålla huvudet upp och blicken framåt. Och Nemi höll positionerna trots att jag inte övervakade henne, mycket nyttig övning!
Tack Carina Persson för den här terminen, vi har gått framåt!

En bil för oss!

Igår

träffade vi Pelle och Bruno, men det var bara Pelle som ville vara med på bild.

Om att gå runt och närma sig träningen från ett annat håll.

Vi har haft det lite förvirrat senaste tiden. Det har mest varit träning av mig och inte hundarna (fast de har förstås varit med). Igår började jag känna lite på våra program igen - vi har tävling den 17, den 24, den 29 och den 31. Sedan blir det uppehåll igen.
Det gick över förväntan.
Tror att vi är inne på en väg som kommer att föra oss till bättre samarbete och därmed bättre resultat. Och så har vi mycket roligare!
Fortsättning följer :-)

Senaste tidens träning. Av mig.

Just nu är läget såhär: den som behöver tränas är jag. Jag måste bli tydligare med mina signaler. Jag måste sluta titta bekymrat på Zelda (då blir hon låg). Jag måste bli bättre på belöningar och slutsignaler. Jag måste bli bättre på att ta plats och sätta gränser utomhus. Jag måste kräva mer och kräva att hundarna lyssnar.
Och om två veckor kör tävlingskarusellen igång med fyra tävlingar på raken. Storfors, Skarpnäck och Märsta x2. Vet inte riktigt vad jag jag har för mål. Bättre fokus, tror jag.
Och så kommer det att bli två nyheter, den ena 24/5 i Skarpnäck, den andra 29/5 i Märsta. Den första blir fnissig, den andra spännande...

Det kom ett paket...

Ni kan antagligen gissa vad vi ska göra...

Fotboll, rasism och bananer...

Vad gör en fotbollsspelare när en rasist i publiken kastar bananer på honom när han ska lägga en hörna? Om han heter Dani Alves, försvarare i Barcelona, så tar han lugnt upp bananen, skalar den, och tar en tugga innan han sparkar iväg bollen.
Hans gest som tar udden av förolämpningen- en banan är trots allt bara en banan - har lett till att många lägger upp bilder på sig själva med en banan i handen för att visa sitt stöd.
.
Här kommer en solidaritetsyttring från Zakk och Zelda:

.

Valborgsrymlingar

Igår rymde vi från Valborgsfirandet...