En för örat och en för ögat...

Här ser ni nästan ingenting, men ni kan höra hur det låter i Nemis närhet just nu. Hon gräver (en valpgrop, får man gissa). Hon gräver vid soffan, hon gräver under bord, hon gräver på mattor och i obevakade ögonblick gräver hon i möblerna. Om vi hade bott med stampat jordgolv hade hon väl varit nere vid Sveavägen vid det här laget.
När hon tröttnar på att gräva vilar hon, igår ville hon vara med Zelda, som hon annars morrar åt när Zelda kommer för nära hennes lilla röda valp. Ledtråd ifall ni vill se vem som är vem i hundhögen: Zelda har ett grått hårspänne, Nemi ett rött.

Kurs igen :-)

Igår var vi på kombinerad kurs och fobiträning.
Carina Persson (Eva Bodfäldt Education AB) höll i "Dubbelhunden", en kurs för hundägare med två hundar. Med på kursen var två schäfrar. Nemi verkade först inte tro sina ögon.
Så stora!
I stolen intill oss!
Ska det verkligen vara så?
Ja det skulle det, en hel dag. Ganska snart insåg alla fyra hundarna att de inte behövde bry sig om varandra. Målet för Nemi är att hon ska tänka : Schäfer, ointressant. Hundarna fick aldrig så mycket som nosa på varandra, det var bra att bli påmind om att det jag vill är ju att Nemi ska kunna passera andra hundar utan att skälla, inte att hon ska vilja gå fram och hälsa på dem.

Vi tränade uppbindning (t.ex. båda är uppbundna och den hund som är tystast och mest avslappnad belönas), namnträning (t.ex. godisbit på golvet, "Nemi varsågod", Nemi får ta godiset och Zelda belönas för att hon sitter still).
Väldigt rolig och matnyttig dag!

Bild: Charlotte med Dina (den mindre) och Zito.


Carina med Zelda o Nemi.

Old English Sheepdog?

Nej, Nemi, fönad men utan hårspänne. Idag hade hon inte en endaste tova, inte ens en pytteliten i armhålan!

Mer kinesisk kameleonthund:

Här ser ni Nemis bakben - nu växer det ut mörkare päls upppifrån. Var ska detta sluta?

Och återväxten på hennes lilla svans är inte längre svart, det kommer mer och mer brunt. (Fotot taget uppifrån.)
Det är spännande nästan jämnt.

Tasstorkare

Vi har testat en tasstorkare som ska göra smutsiga och blöta tassar mindre smutsiga och blöta. Den fungerar!

Just nu anser Nemi

att detta är en valp

att detta är den utgrävda ingången till en stor grop under soffan

och att Zelda är en hotfull och farlig miljöfaktor.

PS: Tycker ni också att hennes ögon ser allt bättre ut? Återbesök i mitten av februari. Då ska det gå att bedöma det slutgiltiga operationsresultatet...

Och vad ska det bli av den här lilla valpen när den blir stor?

Idag har BBC en liten artikel om olika hundrasers popularitet i England. Jag har alltid uppfattat England som ett land med "hög hundkompetens", det är ju därifrån många raser kommer, och där finns tradition och kunskap om hundhållning.
Ändå väljer många hundköpare valpar som sedan inte passar dem alls: nästan hälften av alla afghaner som registrerades i engelska kenelklubben 2009-2010 hade redan lämnats för omplacering. Afghanen har samma pälskvalitet som kinesen, det vill säga ett hårstrå som liknar mänskliga hårstrån i sin uppbyggnad. Tittar på en sida med pälsvårdsinstruktioner för afghanägare - det visar sig vara samma som för kineser.
Bada, bada, bada. Föna alltid efter badet.
Om hunden fått tovor? Bada två dagar i rad.
Kardborrar? Bada, slit framförallt inte loss dem ur torr päls.
Borsta inte i torr päls.
Jag vet inte hur mycket mer päls det finns på en afghan än på en kines, vågar knappt tänka på hur lång tid det måste ta att föna dessa stora hundar torra.
Undra på att folk tröttnar, men nog borde det gå att räkna ut detta i förväg. Kanske skulle man föreslå att den som funderar på en motionskrävande husky eller en pälshund skulle börja med att låna hem en vuxen hund i en vecka för att se hur vardagen fungerar...

Bild: Nemi, 8 veckor...

Och sedan ska man stå still, blickstill...

Del två av "hoppstå" är att hunden ska stå alldeles still efter den landat med framtassarna. Det är den svåra biten. Vi tränar den separat med omvänt lockande vilket har varit pyssligt eftersom båda hundarna satte sig så snart jag började. Nu står de hjälpligt.
När detta sitter kommer jag att försöka "haka på" det på hoppet, vilket borde resultera i ett snärtigt "Stå".
Kanske...

(Ifall ni inte har testat omvänt lockande så går det ut på att lära hunden att fokusera på människan, inte godiset/bollen eller annat. När de nonchalerar handen med godis i får de godis ur andra handen. Det blir nästan automatiskt ett fokuserat och stilla sittande eller stående (om de börjar skutta runt kommer inget godis). Detta är riktigt svårt för Nemi, och nyttigt. Zelda gillar övningen - för henne blir det massor av belöning för minimal ansträngning.

VOFFVOVOVOV..... eller förresten...

Igår var Nemi ensam hemma för ovanlighetens skull. Hon brukar skälla rejält när någon kommer men när ena sonen dök upp hörde han bara ett enda litet ljud, och det lät mest som "pip".

Ny dammsugare.

I går testade vi den nya dammsugaren. Zelda flydde i panik, och Nemi gick fram för att undersöka vad detta kunde vara.
Nu på morgonen var den inte längre skrämmande för Zelda, och inte längre intressant för Nemi...

Efter operationen...

ska kennelklubben säga sitt. Nu ska vi skicka in en blankett och begära tillstånd att få tävla med opererad hund. Vi får inte längre delta i vanliga utställningar, vilket ju låter självklart men det gäller att vara uppmärksam och kolla reglerna.
Pyssligt det här. Nu vet jag två saker jag inte visste innan Zelda opererades:
1) Det är upp till 30 dagars karens (tävlingsförbud) efter sövning/smärtlindring, och
2) Opererade hundar, oavsett operation, måste söka dispens för att få tävla.
(Klicka om ni vill kunna läsa.)

Kycklingvingar dag 2.

När hundarna har ätit kycklingvingar (en var) kommer kalket som de inte tar upp ut som små, vitaktiga hårda bollar som knappast har någon doft, det brukar bli tre per hund. Allt annat har omvandlats till energi eller mer hund. Effektivt!

Hoppstå chinese style...

Nu som följt bloggen länge vet att just "stå" har varit särskilt svårt för Zelda och mig. Men nu fick vi nytt hopp (ja, jag vet) och har förstås genast testat. Detta är resultatet efter 2 dagars träning (från igår kväll). Det känns hoppfullt (jo, jag vet), roligt att hunden ska göra något, snarare än att sluta göra ngt.
Vi har precis tagit bort handtargeten som jag använt för att få dem att hoppa upp och det återstår en del finlir, men tycker att detta var riktigt smart. Ett bländade "stå" är ju dessutom hur användbart som helst i ett freestyleprogram.

Idag protesterar vi solidariskt...

Idag ansluter vi oss till protesten mot internetcensur genom att bara protestera.
Nemi visar hur passivt motstånd kan gå till:

Och ännu mer träning:

Lydnadsträningen (bara ordet är ju ovanligt trist) har jag inte skrivit så mycket om, men vi siktar - som jag berättat i någon bisats - på att starta i lydnadsettan under året (vi= Zelda, Nemi och jag).
Vi utgår ifrån Niina och Kenth Svartbergs bok "Med sikte på 10:an", och arbetshäftet som hör till.

Här ser ni vad som hänt med Zeldas utveckling på ett drygt halvår. Kryssen visar var vi befann oss innan sommaren, bockarna är från i söndags. Lilla Nemi ligger inte långt efter! (Klicka på bilden om ni vill se detaljerna.)



I början var det svårt att klara fotpositionen i ett enda steg, jag trodde inte att vi någonsin skulle klara de 20 m som krävs. Men nu är vi där. Det har gått åt ett ton godis och mycket ömsesidigt tålamod, för att inte tala om hjälp utifrån av Agnes, Barbro och Denise... (i alfabetsordning)

Mer träning:

Just nu tränar Nemi på att hämta en handduk, och Zelda på att buga. Nemi ska springa och hämta handduken ur en gymväska mot slutet av sitt program, Zelda ska kunna buga snabbt och stadigt oavsett var hon är i förhållande till mig.
Vi ska även börja med ngt nytt idag: hoppstå, för mer info se Alfons blogg, inlägg från 15/1.
"Hoppstå" kommer från en nätkurs i lydnad som jag tänker berätta mer om framöver.

Mer forskning...

När jag läste biologi på sjuttiotalet ansågs det ointressant att forska på "tamdjur", de hade "förstörts" av sin nära kontakt med människan. Status var schimpanser, valar, och andra stora och karismatiska djur.
Nu har pendeln svängt, och forskare tycker att just anpassningen mellan människan och andra arter är intressant. Mest intressant är vår närmaste (och stora och karismatiska) följeslagare hunden.
Nu i januari har det kommit en rolig studie som sammanfattas så här: "Increasing evidence supports the notion that humans and dogs share some social skills, with dogs' social-cognitive functioning resembling that of a 6-month to 2-year-old child in many respects,"
Studien visar att hundar verkar förstå att vi vill kommunicera med dem, och att de då blir särskiilt uppmärksamma på vart vi vänder blicken. Det här är rätt komplicerat rent kognitivt och något som vi (eller i alla fall forskarna) tidigare trodde bara fanns hos människor.
Men Himmel, säger många hundägäre - ska man behöva forska för att visa något som är helt uppenbart för alla som lever med en hund? Svaret på den frågan är ja. Vi som inte blir så överraskade av fyndet kan inte försvara oss mot dem som påstår att vi bara inbillar oss att hunden förstår eller att vi bara ser det vi vill se, eller tror att vi ska se. Därför behövs experiment där forskare kan göra en objektiv bedömning av hundars kompetenser.
Så tack för forskningen, den tillför användbar kunskap!

Bild: Här ligger vi och förstår mer än vad många tror..


Dogs' Gaze Following Is Tuned to Human Communicative Signals. Ernő Téglás, Anna Gergely, Krisztina Kupán, Ádám Miklósi, József Topál. Current Biology, 05 January 2012

Vi har glädjen att få presentera:

Vår nya granne, fröken söt! Hon är en liten labrador, nu tio veckor, hon heter Bumpkin's Pepper Pot och kallas Pepper. (Förlåt, Pepper, att du mest liknar plumpen på videon, ska lära mig att fota svarta hundar).

Såhär såg hon ut när hon var fyra vecklor:

Och här ser ni alla tre på samma bild, lättare sagt än gjort.

Hon är kavat och luktar underbart, Zelda och Nemi är måttligt förtjusta än så länge, men jag tycker mig se fröet till en lång och givande vänskap...

FD1 Nemi!

Nu har Nemis diplom kommit!

Och även två tiokilosvikter till hennes klass två program som vi börjar träna på nu...

Allt i sin ordning, och prinsessmöte.

Här ser ni Zeldas vänstra öga (det var svårt att få en bild där båda var skarpa). Nu är stygnen borta, och vi får vänta ytterligare några veckor innan det går att säga hur slutresultatet blir. Fortfarande rinner båda ögonen litet, största skillnaden är att de aldrig ser irriterade (litet rodnade) ut, och att Zelda verkar gladare, tacka 17 för det om hon ofta har haft ont... Veterinären hade aldrig opererat en puff tidigare, det är mest kortnosiga hundar vars ögonlock behöver justeras för att fungera som de ska... (Hårstrået som syns ligger inte i ögat, det hänger framför.)

Och så har de små prinsessorna träffat en annnan prinsessa...

Datorstrul

har jag haft :-( men nu börjar det ordna sig. Återkommer!

Med ett öra mot omvärlden...

Här ser ni en utslagen Nemi som har kollapsat efter en ansträngande promenad. Hon ser ut att ha slocknat helt, men tittar man på hennes öron ser man att det ena är riktat mot matten med kameran, som en parabolantenn. Hon sover, men är på fötter som en blixt ifall något händer.
I morgon blir Zelda av med stygnen!
Igår kväll när vi gick sista promenaden var det någon som fortfarande inte hade gjort slut på nyårsfyrverkerierna :-(

Storfrämmande

har vi haft - Norton har varit på besök.

Nortons matte försöker locka ner Zelda från soffan med en godisbit. Zelda sitter försiktigtvis kvar.

Nemi var inte nödbedd.
Efter några timmar (jo, så lång tid tog det) hade båda små damerna upptäckt vilken gentleman Norton är, då slutade de oroa sig.

Nu har det hänt igen (varning: det här inlägget kan inverka negativt på ert humör....)

Nu har det hänt igen: en kennelägare har vanskött 60 (!) kineser enligt en polsk organisation, mer kan den som vill läsa på norska kinessidan. Detta händer med jämna mellanrum, med både hundar och hästar: en person som har klarat sina djur under lång tid orkar plötsligt inte riktigt längre, hundarna får valpar (det räcker ju med att fem obevakade tikar får fem valpar var två gånger på ett år så har man plötsligt 50 nya hundar).
Jag undrar, varje gång: fanns det verkligen ingen människa i närheten som kunde se att deras mor eller granne eller faster hade blivit överväldigad av situationen och som kunde hjälpa till?
Nu utsätts djuren för ett ofattbart lidande när deras människa blir sjuk eller oförmögen att ta hand om dem av någon annan anledning - här kan vi människor hjälpas åt att ta ansvar för de djur som är helt beroende av oss.
Hund/hästägaren själv har oftast tappat omdömet så att de faktiskt inte ser hur eländigt djuren har det, eller så väcker deras oförmåga så mycket ångest att de "stänger av". Oavsett vilket behöver de hjälp utifrån.
I fallet ovan rör det sig enligt artikeln om en kennel med tidigare framgångsrik uppfödning (många hundar som blivit utställningschampions), så onödigt att en karriär som uppfödare ska sluta på det sättet.

6 dagar efter operation:

Undrar ni hur det går med Zeldas ögon? Nu har svullnaden lagt sig och jag tycker att det ser väldigt fint ut - bäst av allt är att ögonen redan har slutat rinna! Ni kan ana de små stygnen som ska tas på måndag på undre ögonlocket.

Mat, och sånt man hittar:

Hittade den här nappsamlingen på bloggen Nålar, fyrfotingar och Gud:

Det är Assar, svart cockerkille, som samlat under året.
Nu tar vi upp utmaningen (tävlingsdemonsdrivna som vi är) och ser hur många Nemi kan få ihop under 2012, även hon är nämligen en hängiven nappsamlare. De bärs hem som trofeer, men i motsats till Assar avslutar Nemi med att bita loss den mjuka delen.
Här är Nemis två senaste, plus hundarnas frukost som idag blev KLASS, det är så gott att även Nemi äter utan att trugas.

Om konsten att gå över en åker.

Igår förmiddag tog vi sista på-landet-promenaden. Vi kom till en åker där någon kört med en tung skogsmaskin som sjunkit ner i jorden. Nu hade allt frusit, och Zelda hittade ett perfekt ställe att gå på utmed hjulspåren. Nemi hakade på.
Slätt, ganska jämnt, utan stickiga växter, som en trottoar helt enkelt!

Nyårsdikt och hemresa.

Olga da Polgas doggblogg är min huvudleverantör av poesi i ord och bild.
Rekommenderar hennes nyårsdikt - mindfulness i ett vackert nötskal!

Idag tar vår stillsamma helg slut (de senaste 24 timmarna har det inte smällt en enda gång). Blir som alltid när vi lämnar staden förundrad över hur rena hundarnas tassar är när vi kommer in efter promenader, de ser ut som om de vore nybadade...
Bild: Nemi "ligger groda" och visar sina rena små baktassar.

God fortsättning!

Så nu börjar 2012 - mina planer/förhoppningar som matte är att hundarna ska vara glada och friska, och att vår träning ska gå framåt.
Våra träningsmål:
Zelda: vi siktar på ett freestylechampionat (uppflyttningspoäng tre ggr i klass tre) samt start i lydnadsklass 1. Hoppas även att vi kan ta oss till SM-uttagningarna. För att komma dit ska vi hamna bland de 12 eller 14 bästa i klass 3... Här börjar det bli riktigt svårt. Kul!
Nemi: Diplom i klass två, start i klass tre. Start i lydnasdsklass 1.
Med hundarna ska vi träna precision, lära in nya rörelser, öva stadga. Själv ska jag arbeta på mitt förhållande till musiken, jag behöver bli bättre på att låta musiken berätta vad jag ska göra. Ska även se till att hålla styrkan uppe genom att inte hoppa över träningspassen på gymet, och att utveckla dansen genom (fortsatta) danslektioner.
Jag hoppas att vi kan åka på läger även i år, det är alldeles oerhört utvecklande!
PS Det smäller även på landet, fast inte alls lika mycket.