Inför kvällens uppträdande tyckte jag att vi var så väl förberedda som vi kunde bli.
Vi hade övat. Hemma. I hallen i Riksten. På Hundudden och till slut genrepat i stora ringen på mässan. Vi hade tränat störning med skall, Barbros ridgeback fick ställa sig i tränoingslokalen och skälla. Zelda klarade allt galant.
Men... har jag nämnt att ljudet av champagneflaskor som korkas upp skrämmer henne lika mycket som smällare och raketer? Och gissa vad som hände precis när vi väntade på att gå in? De började korka upp champagnen som VIP-deltagarna skulle bjudas på, olyckligtvis var serveringen alldeles i närheten av vår ingång.
Zelda stelnade till vid första smällen, och blev sedan bara räddare och räddare. Jag frågade om de kunde vänta några minuter eftersom min hund var så rädd, men det kunde de inte.
Så när vi skulle in hade jag en flämtande panikslagen hund som bara ville springa så långt bort som möjligt.
Det gick inte att släppa henne, så jag gick in med kopplet på, hon följde i alla fall med, annars hade jag fått ta henne under armen. Nemi blev förstås störd av Zeldas stress, så vi gjorde ingen strålande reklam för rasen...
Så det kan gå...
Just nu, i kväll, är jag väldigt besviken, men jag tror att jag snart kommer att vara glad över att båda hundarna klarade alla andra ljud och störningar så väl. Jag tror också att all den tid vi lagt ner på att träna kommer oss tillgodo längre fram, och jag gläds åt att Zeldas panikattacker går över fortare och fortare - nu, fyra timmar senare, är hon sitt vanliga jag igen, tidigare kunde det ta dagar innan hon riktigt lugnade sig...
Och servitrisen som inte kunde vänta en liten stund (det skulle dröja en halvtimme innan champagnen till slut serverades)? Jag får väl tänka att hon inte visste om att vi skulle ha en freestyleuppvisning som vi hade tränat inför i månader, eller att hon hade fått instruktioner om att det var mer bråttom än det var, eller att hon inte kunde förstå att ljudet kunde vara så skrämmande...
Till framtiden får jag ta med mig att även kolla eventuella öppningar av champageflaskor - vi hade ju kunnat gå in från ett annat håll om vi vetat om det, eller så hade vi kunnat stå utanför i korridoren och bett ngn att ringa oss precis innan vi skulle in...
Live and learn. Gladast är jag över att Zelda har hämtat sig så snabbt, och över att genrepet gick så fint!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Åsa, Åsa
Zelda besökte oss och var precis som vanligt
goaste, raraste Zelda (Nemi ville inte följa med upp till femte våningen)
Du, ni kommer igen!
Nej men, så tråkigt!! Och så onödigt. Och så besviken du ska ha varit just då och är väl än...
Så klart att ni var väl förberedda, jag hörde ju på dig igår att du såg fram mot framträdandet med sån tillförsikt.
Så klart att ni kommer igen. Absolut!
Det påminner mig om att jag skulle maila namnet på störningstränaren till dig...
Det var ju oväntat att de ljuden skulle dyka upp före uppträdandet. Vilket glapp i kommunikationen med serveringspersonalen,som kanske inte har någon hundvana. Mässan verkade ju vara så välplanerad i övrigt, men någon hade glömt att förutse effekten av smällande champangnekorkar.
Ni har ju ett väl inövat program och det kommer fler tillfällen, så var inte alltför besviken.
PS. Dina hundar gör just strålande reklam för rasen.
Så jädrans korkat (!)
SKK som påstår sig jobba för att förbjuda smällandet just för skotträdda hundar...
Hoppas det lugnade sig fort och att de mår bra nu iaf.
Pappa Dennis hälsar att han är stolt över sin duktiga dotter :)
Det är väl nog med ljud och oljud på hundtävlingar, så champagnen kunde de väl struntat i. Så dumt...
Jag beundrar din klokhet. Klart ni kommer igen. Och klart att Zelda har gjort enorma framsteg! Oavsett.
åh stackars Zelda! usch jag kan verkligen förstå din besvikelse och frustration. Men hur skulle du kunnat förberett just det scenariet? Det är nog det sista jag skulle tänkt på att förbereda mig för ifall det eventuellt skulle ske. Ni hade gjort allt ni kunde för att genomföra ett toppenprogram och Zelda och Nemi kommer fortsätta vara utmärkta representanter för rasen! Jag blir förtjust i dem - gång på gång <3
Verkligen ovanligt dumt med sådana ljud bland hundar - det var säkert fler än Zelda som blev påverkade.
Usch vad tråkigt, men det är ju trots allt hundmässan så de var säkert yberduktiga ändå, måste vara jättespännande och kanske lite otäckt att vara där och för varje gång man är iväg på så stora saker lär de sig ju något ;) Skönt att zelda lugnar ner sig fortare också :)
KRam
Åsa kära Du!
Tapperhetsmedalj till Dig av högsta graden för att Du med stor kärlek och enormt tålamod satsar på detta vackra samarbete mellan människan och hunden. Resultatet blir en stor skönhetsupplevelse om bara inga störningar kommer i vägen. Man kan kräva att SKK, som anordnar en sådan uppvisning, också ser till att det råder tystnad kring en så känslig uppvisning. Jag är riktigt arg å Era vägnar Åsa!!!
Tänker ännu på att vilka människor i publiken var det så vansinnigt viktigt att krusa med champanj att man i nervositet för dessa människor tvingar en servitris att öppna flaskorna en halv timma före serveringen!!!! Var det sponsorer som betalt för sina platser och för champanj och diverse underhållning kanske?????
Tack alla för ert deltagande!
Ljudnivån på mässan är HÖG, så för flertalet både hundar och människor var säkert champagneuppkorkningen knappt hörbar, men för enstaka ljudkänsliga hundar blev det ett påtagligt störningsmoment. Har aldrig hört talas om någon annan hund än Zelda som blir så oerhört rädd för just det ljudet, så det kan vi inte begära att någon ska kunna förutse... Det blir jag som måste se till att ha en bra strategi till nästa gång.
Tycker f.ö. att evenemanget var ytterst välorganiserat och allmänt trevligt!
Undrar om puffar är särskilt ljudkänsliga? Vår Penny reagerar med stor rädsla på alla skarpa och plötsliga ljud, t.o.m. klapprande steg på gatan från damer med högklackade skor.
Kineser i allmänhet verkar ofta vara ljudkänsliga, det är exempelvis vanligt att man får leta upp en klicker som inte låter så högt eftersom det vanliga klickerljudet skrämmer dem...
Taxarna brydde sig som tur var inte om champangekorkarna. Men även Mikaela var tvungen att gå undan med sin borderterrier.
Godiset som alla utställningsmänniskor medvetet hade slängt på planen däremot, det var ännu en störning som ingen hade förberett mig på. Så där sket det sig totalt för oss.
För att lyckas i den där finalshowen ska man nog inte ha med sig varken en eller två hundar, utan maskiner. För det är ju inte direkt så att man har möjlighet att träna i den ljussättningen, med en så stor publik och så många främmande och skällande hundar. Jösses, vad svårt det var.
Tur att det var så himla roligt att träna och planera inför spektaklet.
Nu har jag tittat på videon - och vet ni vad? Det är en helt underbar show som inkluderar godisletande hundar, överraskade hundar, förvirrade hundar, och slutresultatet är mycket roligare än det hade varit om allt hade varit perfekt!
Ser även att det inte stör särskilt att Zelda har kopplet på, hon går mycket bättre än jag trodde, och lilla Nemi var JÄTTEDUKTIG! :-)
Skicka en kommentar