Nemi gräver.
Och ligger under soffan (det brukar hon inte göra) och har mystiska ljud för sig.
Det är ungefär två månader sedan höglöpet. Hon har varit som vanlig fram tills nu, men plötsligt har hormonerna slagit till. Hennes små juver är varma och litet svullna, och hon är misstänksam och mindre koncentrerad än vanligt på omvärlden. Hon har inte adopterat något gosedjur, men slickar gärna ömt på människohänder och fötter (även det är nytt).
Hoppas att det inte håller i sig alltför länge - Zelda blir utskälld när hon går för nära valparna under soffan, och stackars Nemi har tappat aptiten igen, just när hon hade gått upp litet i hull efter löpet då hon ju inte heller ville äta så mycket...
5 kommentarer:
Om hon har det besvärligt är det väl lika bra att sterilisera även henne? Har kineser särskilt jobbigt, eller är alla honhundar drabbade?
Lite mat och mycket motion brukar göra susen mot skendräktighet. Mina tikar blir också skendräktiga men de blir som tokiga i mat istället för att tappa aptiten...
Hoppas det snart lugnar ner sig!
Min förra tik, en liten minibullterrier, seglade genom löpen med minimala fysiska och psykiska förändringar. Utmärkande för den rasen är en allmän okänslighet - de har hög smärttröskel, blir inte rädda i första taget, och bryr sig inte särskilt om man försöker bestraffa dem. Kineser är reaktiva och känsliga små liv, för det mesta, så kanske är det logiskt att även löpen påverkar dem mer?
Det hela verkar vara ytterst individuellt, vi får väl se hur det utvecklar sig. Har i alla fall strukit henne från tävligen i Borås om en vecka, just nu har hon annat att tänka på...
vilken blick!
Skicka en kommentar