I natt drömde jag att Zelda och jag hade kommit till start i lydnadsettan, och att hon gjorde ett perfekt fritt följ. Blev lika glad som man kan bli rädd av en mardröm.
Av detta drar jag slutsatsen dels att jag ser framsteg i fotarbetet, dels att hjärnan inte bara förbereder oss på farliga händelser genom att provköra rädslosystemen i mardrömmar, utan även att den triggar vårt belöningssystem genom att provköra önskvärde mål som vi arbetat mot.
Här kan ni se hur mycket bättre Zelda förstår sin uppgift nuförtiden:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Wow, här har det hänt saker! Så glad och följsam hon blivit! Försök att belöna med vänster hand. Det minskar risken för att hon glider ut eller framåt i sin strävan efter belöningen.
Oj vad duktig hon är! Vilken skillnad :D
Oj vad härlig dröm och oj vad fint ni jobbar tillsammans. Detta måste vara lycka på hög nivå!
imponerande! ni har verkligen gjort stora framsteg. drömmen var nog bara en liten försmak.
Ett sånt fritt följ kan vi bara drömma om :-)
Tack för alla snälla kommentarer...
Till Rudi: vi kan fortfarande inte stanna, och svängarna behöver också en del arbete, så på det hela ligger du säkert läåångt före...
Men vi ska nog klara det också, om vi bara får litet (läs mycket) tid på oss...
Imponerande! Zelda lyser av självförtroende!
Åh vilken fin följsamhet! Bra jobbat!
Skicka en kommentar