Zelda har haft klåda i vänster öra några dagar, idag tittade veterinären på henne och berättade att det var en svampinfektion. Ganska lindrig än så länge, men dock...
Så nu måste jag ta itu med hundarnas håriga öron - det växer nämligen päls även nere i örat, och den ska man rycka loss. Jag prövade detta några gånger när Zelda var liten, men det verkade göra så ont att jag inte kunde/vågade fortsätta. Jag lät det bero, klippte istället så gott det gick med sax, och tänkte att så länge det räcker så kan vi alla vara nöjda. Men nu räcker det inte längre.
Håret ska hållas borta, ordentligt. En snäll sköterska visade mig hur hon gjorde, Zelda tog det hela med ro, så nu ska jag bättra mig. Jag började genast med Nemi när jag kom hem, tog tag i några hårstrån med en pincett, och ryckte till. Håren som var förvånansvärt långa lossnade och Nemi verkade inte besvärad alls.
Bättre teknik? Mindre känsliga öron?
Vem vet, men jag känner mig nu uppgraderad som puffpälsansvarig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Eller din erfarenhet som har vuxit av små hundar och ditt kroppsspråk och inställning till dina hundar Åsa :) Jag är verkligen skonad från öronhår (tro det eller ej) på Misty, skulle kännas väldigt läskigt att behöva rycka dom.. Kämpa på!
Ja, det kan samlas allt möjlig skit i dessa pälsiga hörselgångar... Jag använder endast fingrarna - tar det jag kommer åt och drar mjukt och långsamt. Hunden har aldrig visat obehag för detta pyssel. Tvärtom faktiskt:)Vet att det finns något puder att köpa i handeln som gör att greppet blir bättre och att håren ska lossna lättare. Har aldrig provat dock. Klippa är nog varken lätt, ofarligt eller bra med det klippta håret som samlas nere i gången då. Ta det som dagens pysselstund i TV-soffan:)
Inte lätt att vara puffa eller matte alltid!
Pudlar har exakt samma problem och de känner minsann varje hårstrå som ryker!
Med pincett, eller hellre peang, får man lätt för många hårstrån åt gången så fingrarna är nog bäst.
Någon påstod att man inte ska rycka efter bad, då gör det ännu mera ont.
I varje fall är det bra att skydda örongångarna med fetvadd när man badar hunden.
Jag använde alltid en liten öronduk - typ mjuk tygnäsduk när min Kungspudel och FlatCoatedRetriver skulle öronhår-rensas ... De brukade också tycka att det var skönt
Mellanpudelkillen Nelsson, 3 år, finner sig i detta med att plocka öronhår och ibland verkar han faktiskt gilla det. Att man inte ska göra det direkt efter bad beror på att då sväller huden i hörselgången lite av värmen och fukten = gör mer ont dra håren. Jag använder alltid fingrarna med lite "ear-powder" på, man får bättre grepp då. Skulle säkert funka lika bra med potatismjöl. En gång i månaden brukar räcka. Man kan gärna ta håret i ytterörat också i a f runt hörselgångens mynning och en bit ut.
Nelsson har haft svampinf i örat två gånger - inte kul. Alltid inträffat på sensommaren.
Kairo, 7 mån mellanpudelvalp, är inte lika intresserad av att få sina öron plockade på päls ...
Brukar rycka hår ur öronen på Killian och Minja som har (eller hade...) mycket behäng, använder fingrarna efter bad och håren lossnar lätt och ingen hund säger ett pip.
Ang. att det verkade göra ondare på Zelda när hon var liten så tror jag minsann att det bor en liten "dramaqueen" i varje valp. Har upplevt det med mina egna i olika situationer, hellre skrika och/eller protestera en gång för mycket än en gång för lite verkade vara deras måtto när de var små ;)
Aha - som jag borde ha förstått - detta kan göras på många olika sätt. Jag börjar vänja mig - nu gäller det att pröva sig fram, se vad som fungerar på just mina hundar...
Om, du har fått medicin mot svampen så var försiktig så att det inte kommer någon droppe i ögat om hunden råkar röra på huvudet under medicineringen. Har precis avslutat en kur på Aya. Cocker-öron är ganska utsatta. Man kan använda en "gummituta" (en sån man använder att räkna sedlar med)på fingret när man drar hår.Lycka till!
Som tur är står Zelda alldeles still när hon får sina örondroppar.
Skicka en kommentar