lördag 4 december 2010
Ett öra rött...
Vilket ansvar vi tar på oss när vi avlar fram hundar som behöver pälsvård, kloklippning, behandling av öroninfektioner de inte hade fått om de hade haft stående öron...
(Familjens första hund, en korsning mellan schäfer och etiopisk gathund, hade klor som slets ner till perfekt längd utan att vi behövde ingripa på något sätt.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Håller med! Hade särskilt önskat slippa kloklippningen. Har du prövat OtiCurant i förebyggande syfte för öronen? Jag är väldigt nöjd med det pulvret. Nanna har sluppit sina röda öron...
Tack för tipset!
Jag har inte prövat något, än, men nu får jag sätta igång...
OtiCurant? Har inte hört talas om det, men tack för tipset!
Och: det är besvärligt med "globaliseringen" - hundar lever i klimat som inte är deras naturliga; fjuniga pälsar tovas till filtar under täcken och reflexvästar...
Zelda klarar sig utmärkt med reflex på halsbandet och utan täcke...
Skicka en kommentar