Här promenerar man på stranden, så det gjorde jag igår morse. Det är som i serietidningarna: vit (nästan) sand och kokospalmer.
Som ni ser på palmerna blåser det. Mycket. Misstänker att Nemi hade kunnat blåsa bort, försvinna som en liten brun trasselsudd (rörelseoskärpa) utmed stranden. Jag hade fått rusa efter och försöka få fatt på henne igen.
Zelda hade nog strejkat och ansett att vädret var olämpligt för promenader även här.
Mitt på dagen hade jag antagligen fått bära ner dem till strandkanten - stenläggningen utanför mitt rum är så het att jag inte kan/vill gå barfota på den. Kanske är det helt olämpligt att ta ut hundar när solen gassar som värst? Vet inte heller hur deras ögon hade mått av det starka solljuset...
För övrigt är här märkligt hundtomt - har fortfarande inte sett en enda hund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Oj så långt borta allt ser ut.
I sanden skulle nog också Elsa vilja springa
Set ser mysigt ut, men jobbigt med blåst :) Jag ser Nemi flyga sin väg, oj oj :)
Dina damer trivs nog allra bäst i sin trygga hemmmiljö. Men jag förstår att du tänker på hur de skulle ha reagerat i den starka solen och värmen. Då blir det väl ingen strandtomt där då? Men vart har de inhemska hundarna tagit vägen? I Dhaka där jag var i vintras fanns det nästan inga gatuhundar kvar pga den täta trafiken som inte släpper någon (människa eller djur) över gatan.
Kul att försöka tänka hund, även utan hund. Men visst är det väl så att du saknar dem när du är iväg? Jag kan sakna ihjäl mig efter en nospuff eller glädjeskutt när jag inte har Buzz med mig. Och precis som du tänker jag ofta att här skulle jag haft med mig Buzz, eller det här skulle Buzz ha gillat. Samtidigt är det ju härligt att få bryta av vardagen med nya äventyr. Hoppas dina småtjejer också har det bra medan du är borta! :-)
Till Desperat Hemmafru: klart att jag saknar dem... Och så hoppas förstås jag med att de har det bra - de har ju varit hos Agnes tidigare vilket gått fint...
Skicka en kommentar