Åter i Gondar, nu ska ni få höra vad de små damerna inte varit med om i Nationalparken!

Jag tänker ta det dag för dag, så nu den 21 kommer ni att få reda på vad som hände första dagen i parken, och så vidare under den kommande veckan.
Vi for alltså iväg efter lunch, och efter tre timmar på vägar som var omväxlande under ombyggnad, nybyggda eller i behov av ombyggnad var vi framme.
Vägarna här byggs huvudsakligen av kineser (varför, frågade vår guide, betalar ni för utbyggnad av våra vägar, och låter sedan kontrakten gå till kineserna bara för att de ger det lägsta budet? Hade det inte varit bättre för europeerna att låta europeiska företag bygga? Ingen av oss kunde svara.)

Precis när vi hade kommit in i parken stannade vi för att hälsa på en flock Geladababianer som enligt ny forskning tydligen inte är babianer alls. De är helt obesvärade av människor, små damerna hade nog fått stanna i bilen. Geladorna lever i stora flockar, äter mest gräs, har längre tänder än en leopard, men är helt fredliga gentemot människor. Vi var litet blyga, vågade oss inte riktigt fram. Geladorna tittade inte ens åt vårt håll.

Sedan for vi vidare till Sankaber Camp där vi skulle bo. Sankaber betyder dörr av trä, namnet lär komma av att den ligger vid en smal passage där det finns gott om  träd.
Där stod våra tält och väntade. Utsidan:

Insidan:

Matsalstältet:

Här tvättar man händerna: 

Utsikten bakom tälten:

De små damerna har såvitt jag vet aldrig tältat, men jag tror nog att hade tyckt att det var mysigt att dra sig in när det började bli kväll. Det var riktigt kallt (en del sov i mössa och dunväst utöver de varma underställen och dubbla sovsäckarna). Själv längtade jag intensivt och själviskt efter en varm liten hund att ha i sovsäcken, men jag har svårt att tro att någon av hundarna hade accepterat att sova där, kanske mest pga dålig ventilation. Tror för övrigt inte att vi hade sovit så mycket - det blåste hårda snabba kastvindar, yttertältet fladdrade och smällde, träden lät, jag misstänker att båda de små damerna hade tyckt att det verkade oansvarigt av en larmhund att bara lägga sig och sova när det fanns så många ovana ljud alldeles utanför tältet.