Nästa morgon flög vi till Addis, och till en överrsakning som Nebiat, Etiopisk kompis hade ordnat: vi fick träffa president Girma Wolde-Giorgios som arbetar i Kejsarens gamla palats. Inredningen är oförändrad sedan Kejsarens tid, kanske hade damerna varit välkomna. Kejsaren tyckte i alla fall om små hundar, han hade ett litet gäng chihuahuor som följde med honom överallt. Så rummet vi satt i har varit arbetsrum inte bara för Haile Selassie, utan även för hans små hundar, varv en, favoriten Lulu, har en gravsten i parken, den hann vi dock inte se.
Här kommer för ovanlighetens skull en bild från min tonårstid. Det är kväll, jag har vunnit en hopptävling, Kejsaren delar ut priserna. Mitt i bilden ser ni en av hans små hundar. De var alltid med, de var alltid lösa, och de ställde aldrig till några problem.
Så jag tror att de små damerna hade smält in utan bekymmer i det Kejserliga palatset.
Mer nostaligi: min far överlämnar kreditivbrev 1959 i samma palats som Anette och jag besökte:
På den tiden hade Kejsaren ett levande lejon i palatset. Min far tyckte att det var aningen obekvämt men han ler ändå artigt mot fotografen. Tydligen samsades lejonet och hundarna...
10 kommentarer:
Vad kul att se bilderna! Och tänk vad ett kontor kan se ut på olika sätt, mitt är inte lika... välinrett kan man säga. Skiljer väl lite i takhöjd också, haha :)
På den tiden vi hade hästar var Humlehunden ofta med i stallet, men hon var helt respektlös vad gäller hästhovar. Kunde till exempel sniffa längst med stallgången och tankspritt gena mellan framhovarna. Eftersom jag gärna ville behålla henne i livet, oplatt, så blev det ett abrupt slut på att vara lös i stallet när hästen stod på stallgången. Hu.
(...på tal om lösa chihuahuor bland hästar.)
Vågar inte tänka på vad som hade kunnat hända om ngn häst hade plattat till en av Kejsarens hundar ... som jag minns dem hade de en rätt god känsla för vad som var farligt... det var i alla fall ingenting vi oroade oss för, så de höll nog ett rimligt säkerhetsavstånd...
Härliga bilder! (Har dessutom fåttt läsa ner lite. Härlig entrepenör killen med läsken! Skulle vissa ministrar älska:D)
Din far ser något spänd ut ja... All förståelse har jag för det, även om lejonet i fråga ser väldigt gosigt ut!
ååå vad glad jag blev att läsa det här inlägget ... på många olika sätt!
Häftigt inlägg! Vilken historia du har att komma med. Man blir verkligen inspirerad. :-)
Så jättefina bilder - så kul att se dig till häst!
Vilka fantastisk miljöer du bjuder på, det är verkligen kul att följa!
Det är så häftigt alltihop...och vilken nostalgitripp för dig. Vilket minne att leva länge på.
Tack Åsa för att du delar med dig av din (och damernas) resa. Vilken resa. Härligt med läskförsäljaren. Hur reagerade damerna när du kom hem, du var väl borta hyfsat länge?
Tack för att Du visar bilderna från kejsarpalatset, lejonet och Din far och Dig till häst! Oerhört roligt att se dessa bilder från den tiden.
Skicka en kommentar