onsdag 2 november 2011

Plats för två?

Idag kom en kvinna fram till mig på gatan och berättade att hon givit Zeldaboken till en döende väninna. Väninnan som hade en mycket gammal hund hade tydligen tyckt om den. När matten dog fick hunden också dö, och sedan begravdes/kremerades de tillsammans, den lilla hunden fick ligga i samma kista, följa sin matte in i det sista.
Visste ni att man kan göra så? Det visste inte jag.

Bild: Attunda begravningsbyrå, har inget med inlägget att göra mer än att det är ett foto av en kista...

13 kommentarer:

Jeanette sa...

Det visste jag inte men vilket fint slut för dem båda - att få ligga tillsammans för evigt.
Känner mig rörd och berörd på ett positivt sätt:)

Eva Stålnacke sa...

Det är väl förbjudet i Sverige att hundar får begravas på allmän begravningsplats. Det är mycket dumt, tycker jag.

Katarina sa...

Det visste jag inte - men det var en vacker tanke, tycker jag om nu hunden också var gammal och inte hade långt kvar.

Unknown sa...

Glömde att fråga om väninnan bodde i Sverige...

Anna Stigsdotter sa...

Så fint att hon fick "ta hunden med sig in i himlen".

Britt Marie o Rudi sa...

Jag gillar verkligen tanken på att få ta med hunden in i himlen. Men jag tvivlar på att det är tillåtet i Sverige.

Olga da Polga sa...

åå så vill jag också göra

ej hundägare sa...

llyHelt ok tycker jag om hunden går bort samtidigt, men makabert om den ska avlivas och begravas som ett offer (vikingatida...) när matte/husse dött.

Olga da Polga sa...

ja jag håller med dig "ej hundägare" - bara om vi alla skulle dö/ vara döende på samma gång!

Denise Hundkonsult sa...

Åh så fint!!! Befriande att veta att man bokstavligen kan ta hunden med sig in i himlen!

Emma o Malte sa...

Min morfar blev faktiskt begraven tillsammans med sin hund (hunden var 14 år och väldigt dålig).

pennys matte sa...

Blir tagen och också glad att det är möjligt att göra så.

Thomas Notini sa...

Som präst har jag hållit hundratals begravningar av olika karaktär, dock aldrig med just det här arrangemanget - men för mig skulle det inte alls kännas främmande.