Nu har benet gjort sitt som mat - hela leden och det mesta av det spongiösa benet är uppätet. Allt brosk är borta. Jag fryser in det som är kvar. Innan jag slänger det får det vara med en gång till, nu som "tugga-för-att-tugga-ben".
Zelda och Nemi lägger sig intill varandra när de får ben, och av och till byter de. Det är Zelda som bestämmer. Hon tar Nemis ben, Nemi protesterar inte utan tar bara över det benet som Zelda har lämnat. Efter en stund byter de tillbaka. Gör era hundar också så?
Och så kan jag tipsa om en översikt över nakenhundens "nakengen" av Mats Reimer i Dagens Medicin. Zelda och Nemi är med på ett hörn...
10 kommentarer:
Jo mina byter också. De ligger förvånansvärt nära varandra och tuggar och sen är det någon som släpper sitt och byter mot ett annat ben. Det är oftast tikarna som börjar bytandet. Men alla vill helst ha ett som är ordentligt vältuggat, istället för helt otuggade :-)
Detta hade jag ingen aning om - jag trodde att hundarna skulle försvara sina ben, istället visar det sig att de äter kollektivt... Kul!
ja det är ju faktiskt helt tvärtemot vad "man fått lära sig" ...
Mina gör likadant men ligger inte bredvid varandra. Freja som är äldst bestämmer när det är dags att byta.
Nej hos oss tar min syster Ajax sitt ben... Sen tar hon mitt också... Och får jag då ett annat tar hon det också...
Enda gången jag får äta sånt är om vi får revbenspjäll och vi sitter i varsett knä... Men jag fattar inte det där med att tugga på benen som blir över så husse säger det är därför jag får tandsten trots äcklig tandborstning...
Bara en tanke som poppade upp: Att tugga ben och byta ben, kan det vara mer ett sällskapsbeteende (jfr.snacksätande:)) än rent äta-för-att-bli-mätt/överleva? Ben är ju vad som blir kvar när köttet på ett nedlagt byte ätits upp och flocken förhoppningsvis är mätt...
De ben hundarna får till frukost är "matiga" - det finns en hel del att tugga i sig (ska testa nästa gång att väga dem innan och efter), så visst äter de, om än med mer ansträngning än vanligt...
ja- mina byter också- eller rättare sagt lillebror hämtar tuggben ur munnen på storebror. Men så fick de riktiga älgben här i höst och då visar det sig att när det verkligen gäller så är det storebror som bestämmer. Inget bråk inget stök, han hämtade bara helt elegant benet från en icke protesterande lillebror. Det är väldigt intressant att iaktta deras samspel...
Det här har jag aldrig läst om i ngn hundbok - har ni?
Dina o Brutus byter också ben, men dom ligger inte bredvid varandra utan mera mittemot. O då o då tittar dom på varandra o ger klartecken samtidigt o så springer dom framtill den andres ben o så gör dom sådär några gånger till..
Skicka en kommentar