En av de många sakerna hundarna ger mig är en hel palett av små små mål att arbeta mot.
Just nu:
Förbättra det fria följet, framförallt i svängarna.
Träna stadga (Zelda) i "sitt vackert" - jag vill att hon ska kunna sitta kvar även om jag har ryggen mot henne, om jag t.ex. går bort från henne, jag vill kunna vara c:a 20 meter från henne utan att hon tappar positionen, jag vill kunna få henne att sitta vackert på röstkommando även på det avståndet.
Nemi håller fortfarade på att lära sig hur man gör, så för henne är målet att hon ska sätta sig på bakbenen när jag säger "vackert".
Jag letar efter musik till nästa års program, ska bli väldigt kul att snickra ihop dem.
PS brukar köra med targetstick (Nemi) men hittade den inte i hasten, därav godisstyrningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ni är bara så otroligt duktiga. Är det du själv som har det inneboende intresset, eller blir du peppad av "utomstående"? Jag hade gärna själv börjat öva, men känner liksom varken inspiration eller stöd då jag inte har något nätverk inom detta område. Känner att det hade varit mycket lättare att komma igång då.
Eftersom jag gillar att tävla blir varje ny tävling motiverande. Sedan har jag sett till att gå kurser och ta privatlektioner för duktiga och peppande lärare.
Jag blir väldigt peppad av att märka att (när) det går framåt - dels att vi klarar fler och svårare moment, men kanske framförallt av den ökade förståelse som jag upplever att jag får för hundarna (och de för mig) genom att vi stöts och blöts i träningen. Det är där jag ser hur de tänker och eftersom jag är nyfiken på hur deras värld ser ut blir det väldigt intressant i sig...
Det ser riktigt fint ut. Visst är det så att ett nätverk av tränare och träningskompisar ger mycket inspiration.Men också tips från bloggar ger nya träningsidéer.Samarbetet med hunden gör att man tränger en bit vidare in i deras värld, precis som du skriver.
Skicka en kommentar