Zelda skulle vilja läsa om polishunden Tintin som kopplar av sitt yrkesjag genom att äta hästbajs och sedan rulla sig i det som blir över, och om snälla Vera vars husse blir ihjälslagen (nej, Vera försöker klokt nog inte gå emellan) och som tas om hand, mot bättre vetande, av kammaråklagare Rebecca Martinsson.
Hon skulle uppskatta att hundarna tecknas som individer, att de ligger som en basstämma i ett musikstycke genom hela berättelsen - det är inte alltid de hörs så mycket, men de finns ständigt där. Hon skulle uppskatta skildringen av hur människorna känner inför hundarna, hon som är så intresserad av samspelet människa/hund. Hon skulle säkert också bli lättad över att ingen hund dör den här gången, men att fyra stycken föds.
Med andra ord hade Zelda nog inte kunnat lägga ifrån sig "Tills dess din vrede upphör" av Åsa Larsson, det kunde inte jag heller. Rekommenderas även för mänskliga läsare - den här boken får fem stjärnor även av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar