Ettt hundporträtt och en bild av en hund av en viss ras är två helt olika saker. Den som exempelvis ska måla en pudel för att illustrera rasen i en hundbok måste försöka fånga ett uttryck som är typiskt för pudlar. Den som målar ett porträtt måste fånga essensen av en individ, det som skiljer just den här pudeln från alla andra pudlar, så att betraktaren ser att detta är Rolle, Lisa, eller Sebbe.
Kanske är det Eriks förmåga att göra just detta som gör hans hundportätt så engagerande!
Såhär såg det ut när vi hämtade den efterlängtade tavlan!
Bild: Erik Hedin (min beskärning)
5 kommentarer:
Fantastiskt bra!
Ett porträtt av din hund? Nu har det gått för långt!
Tänk om man hade möjlighet till sånt.. Underbart!
Till Anonym II:
Jag tror inte att någon hade reagerat om jag hade köpt nya däck till min bil, nya golfklubbor eller en ny soffa (jag har ingen bil, spelar inte golf, har en soffa som jag köpt begagnad). Nu väljer jag att satsa på ett porträtt av Zelda, vilket är ytterligare ett sätt att utforska henne, att se henne genom en annan människas ögon...
Uppmärksamhet på henne och på vår relation är en förutsättning för att jag ska kunna skriva om henne, och försörja mig...
Jag tycker att det känns helt naturligt!
Jeanita
Den som inte kan förstå att man kan
känna glädje i ett porträtt av en
älskad hund är förmodligen en som
inte kan känna kärlek för varken djur eller människa. Jag är 70 år
och lever ensam med mina hundar och dom ger mig all sin kärlek. Jag
skulle tro att Du är en sådan människa som jag inte ens skulle
sätta på kaffepannan för om Du kom
för att se på mina valpar, därför
har jag också alltid valpar kvar
som till slut lämnar mig med mycket
kärlek i bagaget.
Skicka en kommentar