Saknar vi snön?

Nej.

Passivitetsträning, svårare än man kan tro.

Damerna ska stanna på sin filt.
Vad ska jag då göra ifall de börjar vandra iväg?
Jag ska lyfta tillbaka dem till filten där de ska vara, men inte hur som helst.
1. Jag ska helst vara snabb och fånga upp dem direkt de lämnar filten, inte vänta tills de har hunnit komma fram till mig, eller gå en bit bort.
2. Jag ska lyfta tillbaka dem utan ögonkontakt, eftersom ögonkontakt är förstärkande och resultatet av att jag ser på dem kan bli som ett klick, och öka sannolikheten att de lämnar filten igen.
3. Sedan ska jag sätta ner dem på filten, utan att klappa (så att det inte uppstår en positiv effekt av ha lämnat filten), däremot ska jag hålla kvar handen några sekunder så att de hinner landa.

Igår försökte jag vara noga med att följa stegen enligt ovan, och resultatet blev att de snabbt återgick i vila, i motsats till hur det har blivit när jag har låtit mig dras in i en smärre maktkamp där intensiteten i vår interaktion har ökat, och deras förmåga att återgå i vila har minskat.

Tänk att det hela tiden är så lätt att tro att det är hunden som har problemet - stannar inte på filten - istället för att  se att problemet ligger i att jag inte har förstått hur jag ska förklara för den stackarn vad det är jag vill att hon ska göra.

Bild: damerna på filten.

Igår: en brygga, tre hundar.

Två av tre tyckte att det var kul att springa på bryggan, Zelda nöjde sig med att se på ...

Det kändes som första vårpromenaden igår...

En till hund.

Det finns många sätt att skaffa en ny hund - man tingar en valp, läser annonser, vänder sig till hundstallet eller liknande. Man köper, får eller hittar en hund.
Ett annat, ganska spännande sätt är att börja umgås med någon som också har en eller flera hundar - det uppstår en ny flock, och plötsligt ser man ut som ett hunddagis på morgonpromenaden.
Ungefär så är det för oss just nu...

Man kan ju bli galen!

Först körde vi vår 6+ start. Jag fick inte med mig hundarna i starten, men andra halvan gick som planerat. Resultatet blev 22,10 poäng och ett tredjepris! Klart över förväntan!

Serdan provkörde vi Nemis HtM 2 program för första gången - jag fick inte med mig henne heller i starten, och vi slutade på 20,45 poäng vilket jag tror var generöst av domarna. Men formbeskedet var positivt - vi har fungerande tema (räv), fungerande musik (What does the fox say) och ett fungerande program, nu ska vi bara träna vidare så att vi kan sätta det.

Och till slut - Zelda.
Vårt samarbete - eller brist på samarbete  - kan göra mig galen. Igår skulle jag testa något nytt, nämligen att låta henne så slalom på vägen in på planen så att hon hade något att tänka på. Alla ni som har följt den här bloggen inser förstås omedelbart att detta inte är någon god idé med en hund som hatar överraskningar. Mycket riktigt - hon stannade upp, jag nuddade henne med foten … Sedan var det kört.

Så vi var uträknade innan vi ens hade hunnit starta. Jag körde ändå, men med en hund som hade tappat allt förtroende för hela projektet.

Suck.
Just nu känns det nästan oöverstigligt att ta in de där små poängen som vi behöver för ett uppflytt i klass 3, vilket är vårt resultatmål för året. Helt klart är att jag behöver fokusera på andra mål och träna på ett klokare sätt. Eller något ...

Idag startar vi i 6+ för första gången.

Vårt lag (Zelda, Nemi och jag) heter Tre Viljor. Och så ska emi starta i HtM II för första gången, blir antagligen kaos men vi tar det som en provtävling.
Återkommer i morgon med mer info.

Livet ...

Just nu tar livet så mycket plats att bloggen inte får lika mycket utrymme som vanligt. Lite omtumlande både för damerna och mig ...

I övermorgon

ska vi tävla i 6+ (om vi inte stryker oss) för första gången, och programmet är fortfarande inte klart - vart har tiden tagit vägen???

Hur vet domaren när momentet är slut?

Titta.
Så här har jag avslutat "kö":

"Hur ska domaren veta att du inte har försökt få ner henne en längre tid?", frågade Ida på kursen i helgen, "Det set ut som om du nästan behöver knuffa ner henne. Kan hon snurra ner istället?

Det kan hon, visar det sig, och därmed får vi en mycket bättre övergång till nästa moment.

Så bra tips kan man få på kurs!

Om vi hade bott i England

hade det kunnat se ut så här när damerna skulle ut. Inlägget om kursen framflyttat ill i morgon.
Foto BBC.

Från förra helgen

Annelie Svensson skickade de här fina bilderna från förra helgens tävling, tusen tack! Mer om kursen i morgon.

Fortfarande kurs.

Det är väldigt kul och lärorikt att gå kurs tillsammans med andra hundar i samma storlek! Vi har förbättrat vårt "kö" (hunden går med framtassarna mot människans ben), vi har testat nya smarta belöningssätt (tänk att vi är så fantasilösa i vardagen…). Vi har talat om att trampa på den lilla hunden - ett moment i träningen som den med stor hund inte behöver fundera så mycket över, vi har fått se hur det går att träna in HtM-positioner sittande på en stol så att man inte måste vara dubbelvikt för att kunna belöna för position…

Bild: Vår lärare Ida Björkman med Viggo.

Kurs!

Idag är vi i Karlstad igen, nu börjar vår helgkurs i FS och HtM med inriktning små hundar - ska bli hur kul som helst! Tanken var att bara gå med Nemi, men nu är Zelda med i alla fall …
Vårt mål med kursen? Att få med oss det kursen har att erbjuda, jag har inte så många färdiga föreställningar om vad jag ska få ut av de här dagarna, det får bli som det blir.

Helt onödigt.

Igår hade vi publik när vi tränade. Nemi hade inga synpunkter, men Zelda blängde oupphörligen på den artiga labradoren och undrade om det verkligen var nödvändigt att han skulle sitta och titta på…

Varför finns det inte en kurs bara för oss klantiga människor?

I helgen ska vi gå på kurs för Ida Björkman, fokus är Freestyle och HtM med den lilla hunden.
Jag börjar mer och mer inse att mina hundar inte behöver vara med på några kurser (fast de tycker det är väldigt kul). Det är jag, och bara jag som behöver gå kurs. Det är mitt beteende som behöver förändras, inte deras.
Suck.

Träning med fjärrstyrda belöningar.

Vi börjar lära oss att använda vår Manners Minder, så här kan det se ut:

Anatagligen kunde rubriken lika gärna varit finn fem fel, men någonstans måste man ju börja...

Äntligen

kom det brev från Kennelklubben.

Så nu är det officiellt.
Nemi tilltalas nu FSI, FSII, HtMI.

Galet taggad.

Det går bara att beskriva Zelda igår som galet taggad.
Domarna tycket att hon hade härlig attityd och glädje, själv tror jag mest att hon tänkte på kycklingen som väntade… Körde en belöningsstart som jag snart lägger upp här, och ja, vi fick faktiskt högre poäng än dagen innan - 21, 85. Annorlunda uttryckt så hade vi tillräckliga poäng för cert (uppflytt) i tre av de sex bedömningarna.
Helt OK!

Gårdagen:

Bäst: en domare gav oss 8/10 för tolkning av musiken, och flera personer kommenterade att Zelda såg glad ut.
Sämst: alldeles häpnadsväckande många missar, ofta på sådant som sitter klockrent på träningen.
Resulat: två femteplaceringar. 20,95 respektive 21,45 poäng.

Vad säger ni om detta:
Här ligger Zelda i sin bur tillsammans med en mängd okända hundar, folk springer av och an, och trots detta kan jag ta ut henne, värma upp henne några minuter, och tävla med en hund som är glad, taggad och tillsynes helt ostressad.
Det gör mig riktig imponerad! Ni anar henne i buren under den röda väskan:

Ungefär mitt i programmet:

Ur domarprotokollen: "Fin glädje i programmet" "Gladaste svansen idag" "Några delar är också väldigt bra"...

I morgon ska jag använda första starten till att köra igenom de moment som strulade mest, och gå av och belöna (och diska mig) när de sitter som de ska. Räknar med att kunna belöna fyra gånger. Och efter det hoppas jag förstås att vi ska klara programmet bättre när vi kommer till sista starten, målet blir att förbättra dagens poäng.

Årets första start.

Så. Nu har vi kört till Karlstad i halt väglag och dålig sikt. Vi har tagit in på hotell och Zelda har noggrant undersökt den stor hundbädden som finns på rummet. Nemi är kvar i Stockholm.

Jag känner mig mycket tveksam till våra möjligheter att få till det nu i helgen, men vi har i alla fall fyra tillfällen - två idag och två i morgon. Funderar på att använda minst en start till att belöna (och diska mig) på planen för att få upp Zeldas motivation inför de kommande starterna - vi får se hur hon känns när vi kommer igång...

Skvallerträning.

Ibland tror jag att jag kan, eller gör, någonting fast jag i själva verket inte kan alls, och därmed inte gör det som jag tror att jag gör. Hoppas att ni hängde med på den…

Igår var Nemi och jag på skvallerclinic med Eva Bodfäldt. För mig blev det en jackpot i polletter. 

Eva med Zakk

Ibland kan det kännas som om ny kunskap går in och knyter ihop saker som jag vetat men inte riktigt kunnat omsätta i handling. Exempelvis är jag mycket medveten om att jag inte vill förstärka beteenden som jag inte vill ha (både hos mig själv och hunden), båda hundarna har grundläggande skvallerträning, men ändå har jag inte fått ihop det på något riktigt fungerande sätt.

Här kommer en av gårdagens poletter:

Var är hunden är jag belönar, eller ropar? Är den där jag inte vill ha den, till exempel längst ut i kopplet, eller för långt bort när den är lös?

Vad förstärker jag i så fall jag börjar gömma mig (kan ju vara jättekul ifall hunden inte tycker det är skrämmande), springa i motsatt riktning (samma sak), belöna för kontakt?

I värsta fall förstärker jag beteendet att vara på det som jag uppfattar som fel plats.

Alternativet? Att se till att hunden söker kontakt, att låta det roliga hända när den är nära. Vi fick med oss en hel drös med redskap/förslag till egna alternativa beteenden.

Så nu ska jag se hur jag kan bygga in det nya i det gamla, spännande. Började redan i morse, belönade skvaller med ett glatt rop och byta av riktning (sprang några steg åt ett oväntat håll) innan godiset kom fram. Jättekul tyckte Nemi. Mycket roligare för mig också. Tack Eva!

Hjälp!

Årets första tävling för Zelda är nu i helgen i Karlstad. Vart tog tiden vägen???

Titta!

Nu ska vi börja lära oss att använde den här som släpper ner en godis när jag trycker på en fjärrkontroll.
Testade den för första gången igår, hundarna tycker helt klart att detta är det bästa som hänt dem på mycket, mycket länge.
Återkommer snart med film!

Så här kunde Nemi se ut medan jag var borta:

Längtar ...

nu är jag tillbax, snart kommer hundarna hem!

Att skapa en koreografi.

En koreografi ska hålla ihop, och det måste finna en logik i rörelserna.
Jag visar hur jag har tänkt.
Morris säger:
"That does not make sense."
Och jag förstår faktiskt precis vad han menar. Jag vill slänga in något som Nemi kan, och lägger inte märke till att det då inte går att förstå varför just det händer just där. Varje fas i en dans bygger på den föregående, det är där flytet uppstår, annars blir det ju bara en rad danspositioner staplade på varandra.

Och så säger han att jag måste lära mig att röra mig i takt till musiken…

Det är så oerhört kul med Freestyle och HtM, det finns så mycket att utveckla, så mycket att lära sig! Idag är det hemresa, just nu känns det som borta bra men hemma bäst. Lyckligtvis...

Ladies and gentlemen - let me introduce...

Morris!

Jag fick tummarna ner för mitt musikval för Nemis HtM klass 2 program när jag tränade med Carina Persson och min nya grupp, så nu ska hon istället få köra  till "What does the fox say" (ja, jag vet att det är en rätt hemsk låt, men det kommer att bli ett kul program, både Nemi och jag ska vara rävar). 

Morris är danslärare, han är från Italien men arbetar i Tyskland. Han, liksom jag, är här och arbetar. Jag gick på ett ovanligt inspirerande danspass med honom (lyrical hiphop, vad sägs om det?) och min vana trogen frågade jag sedan om han ville ge mig lite hundkoreografitips. Det ville han, så nu har vi försökt hitta ett rörelsemönster och några saker jag kan göra för att komma igång med programmet. Här hans förslag på mer rävlik slutpose…