Förhållandet träning/tävling verkar vara mycket olika för olika människor och hundar.
Jag tävlar för att träna. Träna på miljön, träna på momenten i skarpt läge, träna på att inte ha kontroll över när vi ska prestera. Ibland kommer man ju in mycket tidigare än man trott, om exempelvis den som kör före inte fullföljer, ibland tar det mycket längre tid än man trott, exempelvis på grund av musikstrul, domarpaus eller annat.
Jag lär mig massor på varje start, och det är först på tävlingsplanen som jag märker hur programmet verkligen fungerar. Efteråt gör jag en analys av vad som behöver förbättras, och hur jag ska kunna genomföra den förbättringen. Där har jag ovärderlig hjälp av domarnas konstruktiva kommentarer.
Många tävlande har program som växer fram från gång till gång, vilket är fascinerande att se.
Andra tränar tills de tycker att de är helt klara. Det de visar upp på tävling är inte work in progress, utan ett färdigt, finslipat program.
Jag har förstått att detta är en klassisk diskussion inom idrotten: om man tränar mycket - finns det en risk att man då blir mycket duktig på att träna i stället för att att bli duktig på att tävla?
Gissningsvis är den optimala balansen tävling/träning någonting som varje ekipage måste hitta fram till själv. Jag är övertygad om att Zelda behövde all den miljöträning hon fick genom att vi tävlade relativt mycket redan från början. Hon var rädd för de andra hundarna, rädd för plastbanden på marken, rädd för diverse obekanta ljud, rädd för att sova borta, och så vidare. Till det kom att hon inte orkade koncentrera sig på träningen särskilt länge, så våra träningspass var korta. Riktigt korta.
Idag är rädslorna i stort sett borta, men det var intressant att se hur orolig hon blev på sin första lydnadstävling där hon inte kände igen stämningen trots att vi var på en klubb där vi kört freestyle bara någon vecka innan.
Med Nemi misstänker jag att vi behöver mer träning och mindre tävling just nu. För henne är planen en lydnadsstart i Uppsala på onsdag, om det inte regnar.
Zeldas nästa start är om en månad, i Norge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är spännande med 2 hundar, när de är så olika. Jag har en liten hund, o jag har börjat träna lite lydnad, inspirerad av dig.
Skicka en kommentar