Igår tränade vi tillsammans med Linda och hennes Dansk-Svenska Gårdshundar, för Carina Persson. Ett freestyleträningspass kan lätt se ut som en campingsemester:
Och då hade jag ändå inte med mig Nemis rekvisita, eftersom hon och jag bara skulle träna fritt följ (det hon bommade i Uppsala).
Och vet ni, en underbart efterlängtad polett trillade ner, eller en talgdank tändes, eller hur man nu vill uttrycka det. Ibland kan man behöva höra saker flera gånger innan man förstår dem, och tar dem till sig.
Så här var det:
Jag hade tänkt träna på Zeldas bananmoment, och värmde upp henne som jag brukar inför tävling, genom att först slänga lite godis som hon får springa efter.
Det brukar göra henne glad och pigg.
"Har du funderat på hur hon såg ut innan du slängde godiset?" frågade Carina.
Det hade jag inte, sådär direkt.
"För det är ju det du belönar" fortsatte Carina tålmodigt.
Och det var då jag fick aha-upplevelsen. Varför slänger jag godis? För att få litet fart på henne. Varför behöver jag få upp farten? Därför att hon inte har någon. Och vad belönar jag då: hennes ursprungliga brist på fart.
Alldeles självklart kunde man tycka, men jag har inte kommit på det själv. Lite pinsamt.
Så istället fick jag promenera runt, bort från min fartlösa lilla hund, och bara slänga godis när hon tittade på mig eller kom springande efter mig. Det ska vara hennes uppgift att hålla sig nära mig, inte min att försöka få igång henne.
Så från och med nu ska det inte bli någon förstärkning av dysfunktionellt beteende som att nosa, sacka efter, eller se trött eller oengagerad ut.
Jag tror att detta kommer att ge oss en jätteskjuts framåt. I träningen brukar jag byta hund när den som jobbar tappar koncentrationen, men det kan jag ju inte göra två minuter innan vi ska in på tävlingsplanen.
Springa bort och sedan belöna när hunden hänger på, det kan jag däremot göra.
Hurra!
Och med Nemi ska vi träna på att hålla positionen trots störningar, det kommer att gå fint.
Det var ett alldeles ovanligt givande träningspass, tack Carina!
Och med Nemi ska vi träna på att hålla positionen trots störningar, det kommer att gå fint.
Det var ett alldeles ovanligt givande träningspass, tack Carina!
9 kommentarer:
Bra läsning innan vi går ut och kör dagens andra träningspass, Sonja och jag. Det får bli följsamhet och inkallning. Hos Sonja är humöret alltid på topp.
Till Britt-Marie: det finns stooora fördelar med att ha en terrier! Klappa lilla Sonja från oss.
ÅH, ja! Precis den övningen fick vi lära oss på rallykursen i vintras! Så effektiv! Dessutom något som jag kunde träna med Rudi fast jag var enarmad hela vintern...
Att gå planlöst i rask takt utan att kolla efter hunden, och varje gång han slöt upp vid sidan och tog kontakt...klick...kasta godisbit framåt...göra helt om och traska på hit och dit...kontakt...klick...kasta bakåt...fortsätt framåt osv. Rudi älskar den leken och för mig är det bra träning att inte alltid kolla efter var hunden är i förhållande till mig utan, precis som du skriver...det är faktiskt hans uppgift att hålla koll på mig i stället! Lycka till!
Jo, det var en höjdare, Zelda tyckte det var jättekul, hon gillar sådant som hon fattar direkt, det verkar göra henne riktigt nöjd med sig själv och träningen.
Begriper bara inte att jag inte har funderat över vad jag har förstärkt inför våra starter.
Härligt när man får en aha-upplevelse. Har förresten börjat läsa Zelda boken igen. Några år sen sist nu. Den är lika läsvärd nu.
å vad roligt! Man blir så glad när man inser att allt bara kan bli bättre!
Mkt bra att läsa om aha-levelsen om vad som belönas ell ej, detta kommer jag o Bingo defintivt också ha nytta av framöver!
Skicka en kommentar