Gästbloggare...

Ofta är det oerhört lärorikt att läsa andras hundträningsbloggar. Igår var en sådan dag, därför ska ni alla som inte redan läst Humlespunks inlägg från igår få göra det nu (aningen förkortat).

"Första gången jag hörde ordet jackpot i belöningssammanhang, när hunden har gjort något alldeles extra och ska få en belöning utöver det vanliga, så handlade det mest om ”godisregn” eller en hel näve köttbullar eller liknande. Allt på en gång, så hunden skulle bli överlycklig över mängden och se det som en jackpot.

Och såklart att hunden blir lycklig över jättemånga köttbullar. Och äter upp dem. För sig själv.

Men det Agilitynerd skriver om tror jag är ännu smartare. Att dela ut jackpotten, en bit i taget, under tiden man berättar för hunden hur himmelens bra den är. Så vi njuter av jackpotten tillsammans.

Och den här veckan, när jag tränat Popping på att ta belöningar överhuvudtaget, så har jag återigen praktiserat tipsen från artikeln.

Det blir lite sport i det till slut. Och roligt som tusan. För hur länge kan jag få hunden att vifta på svansen, sprudla i kroppen, lyssna förväntansfullt till min röst, och gissa att det otroligt nog är ännu mer belöning på gång? Galet roligt, faktiskt.

Och vilken taggad hund man får till slut, uppmärksam och lite småsprattlig både här och där i kroppen, av de här jackpottarna.

På köpet får man också en hund som kopplar ihop mitt röstläge, mina ord och mitt kroppsspråk med en belöning. Det vill säga något positivt. (För hundar förstår som bekant inte svenska egentligen. Har man inte lärt dem att ”braa!” betyder att de är just bra, så kan det kvitta hur många gånger man säger det. Hunden kommer inte förstå innebörden och uppfatta ett ”braa!” som en belöning ändå.)

Spunk älskar jackpottar på det här viset. Hon gnistrar vackrast i världen när hon märker att en jackpot är på gång, och Spunk-gnistrande gör mig lycklig in i hjärteroten. Win-win, kan man säga.

Humlehunden älskar också jackpottar, ingen viftar på svansen som hon när jag berättar hur bra hon är under tiden jag delar en halv köttbulle i mikroskopiska små pyttebitar och matar och belönar och matar och berömmer.

Och ikväll när jag jackpottade Popping, så fick jag henne att vifta på svansen i nästan två minuter. Två minuter!"

Jag vill också att mina hundar ska gnistra, jag vill att de ska gnistra på träningen vilket händer av och till, och jag vill att de ska gnistra och spraka på tävling vilket också händer av och till, men långtifrån alltid (som ni vet). Alltså behöver jag lära mig att få fram gnistrandet, jag behöver träna på att få hundarna sådär förväntansfullt sprudliga som de är när de är som bäst.
Så nu blir det låååångsam jackpot även hos oss!
Tack för att jag fick återanvända inlägget!