Om att träna, utvecklas, och nå sin potential.

Tennisspelaren Tracy Austin som varit världsetta säger i en intervju:
"To wake up every day and feel challenged, and like you have something to improve on and get better on, is phenomenal for an athlete."

Enligt den definitionen är damerna och jag atleter, eller i alla fall jag.
Precis detta, att sträva efter att ständigt bli bättre på det vi gör, är underbart motiverande och tillfredsställande från dag till dag. Fenomenalt livskvalitetshöjande, skulle jag till och med vilja säga.

Artikeln handlade egentligen om Serena Williams som just nu gör sin bästa säsong, och Patrick Mouratoglou, hennes nya tränare som anses ha del i hennes nytändning och framgångar.

Så här beskriver han sin tränings- och coachingfilosofi:
 "Every player is different - technically, physically and mentally," he explains. "You need to be able to analyse this and treat them accordingly. The final goal is always the same, to help them become the best they can be, but the means of getting there is different for every player. It's the opposite of the Nick Bolleteri model which is to take a lot of players and make them train in the same tough, regimented way; play the same type of game; and treat them the same. A few make it through to the very top and the rest fall by the wayside."

Jag vill träna enligt Patrick Mouratoglous metod: försöka förstå vad den enskilda hunden behöver och vad jag behöver göra för att föra henne dit. Antagligen är kinesen en ovanligt lämplig läromästare - jag har förstått att det inte bara är mina damer (i synnerhet Zelda) som går sin väg ifall de är missnöjda med träningsmetoden eller belöningsfrekvensen.
Och undra på att kineser länge ansågs vara nästintill obildningsbara när träningsmetoderna var anpassade till arbetsvilliga och förarveka hundar som schäfrar ...