tisdag 11 juni 2013
Inte så immun som jag trodde ...
Just nu är det valpar överallt. I parkerna. På bloggarna.
Folk längtar efter en egen valp, en ny valp, en till valp.
Inte jag.
Jag är så otroligt nöjd över att ha två rumsrena vuxna hundar som har fällt sina sylvassa valptänder för länge sedan, hundar som sover hela nätterna och som mestadels vet hur de ska uppföra sig.
Det är riktigt härligt att inte ha en valp. Njutbart.
Jag hoppas att damerna kommer att leva lääänge så det dröjer innan det blir dags igen. Jag har njutit lite av att inte längta efter en valp.
Men ... så råkade jag titta in på en kennelhemsida, och så råkade jag titta på deras valpar, och så råkade jag se en alldeles überförtjusande liten svart/vit puffhane.
Och honom skulle jag vilja ha.
Nu.
Så jag var inte så immun mot valpsjukan som jag trodde. Ovanligt korkat av mig att utsätta mig för sådana frestelser. Från och med nu ska jag låta bli att titta på valpbilder. Jag vet alldeles säkert att jag inte klarar fler än två, att jag inte vill ha fler än två, och så måste jag sluta tänka på det lilla svart/vita charmtrollet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Ja du, den här valpsjukan... :P
Ja, nu är även jag omgiven av valpar, men resonerar precis som du med förnuftet, känslan däremot....
Svett pärlar i pannan, ont i muskler av allt böjande och sträckande, gräsfläckar på kläder, mattor i drivor, söndertuggade växter både ute och inne.
Men alldeles, alldeles underbart!
Fyra månader - de sylvassa börjar lossna.
haha jaa det finns inget ljuvligare än valpar, men heller inget bättre än vuxna, alldeles speciella hundar ♥
Sonja är bra, Svante är bäst.
:) Jag är också otroligt nöjd över att ha två vuxna rumsrena hundar som lyssnar (någorlunda ;)) Än så länge har inga valpbilder fått mig att tänka om ;)
Vi hoppas på en, i september... en lillebror till Maurice... vår valpperiod med honom blev förstörd av hans autoimmuna sjukdom, nu hoppas vi få uppleva allt detta du/ni beskriver och även att Maurice skall få ha sin egen lilla lekkamrat!
Valpsjuk blir man ju hela tiden! :-) Fast jag har inte fått vara med om någon riktig valpperiod, trots att jag ju har två hundar. Just nu, mitt uppe i allt elände med Buzz, tillåter jag mig ändå att tjuvkika på en eventuell ny kandidat. Det är faktiskt en liten tröst, trots att ingen i världen kan ersätta honom så klart. Jag tror nämligen att Sid inte ska vara ensamhund och jag ser hur mycket glädje de har av att vara två. Jag tittar både på valpar, avlagda avelshundar och hittehundar. Undrar vem som kommer här näst? Buzz kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, då han är min första hund. Hunden som lärde mig hur mysigt det är att just ha hund! Och jag bara älskar honom så mycket att det gör ont i hjärtat. Indirekt var Buzz med och godkände odågan Sid. Det känns bra. Men han ska slippa att utse sin efterträdare. Det får Sid vara med och göra nästa gång.
Förresten kan man väl ha fler än två? Jag kan plötsligt tänka mig ännu fler, men då är det nog stopp från makens sida... En renrasig kines och en Prager rattler skulle annars sitta fint, nu när jag vant mig vid "terriertemperamentet". ;-)
Nu finns amatörfilmer på rallyns olika sidbyten på Rudis blogg :-)
Ja, jag har olika kommandon på alla sidbyten och riktingsändringar, men tre av dem är nya nu i mästarklassen och inte döpta än :-)
förstår dig så väl. Jag har ju nu en valp på 10 månader och det känns härlig att den börjar växa till sig i knoppen :) jag älskar äldre förståndiga hundar de har sin charm i det du säger. De ställer inte till med så mycket. Har själv intalat mig att jag bara ska ha två hundar för det är helt perfekt som man har två armar hahaha. MEN så har jag sett en helt underbar lite valp som är kvar hos uppfödaren med ett underbart namn också. Jag är ett namnfreak nämligen som älskar fina kennelnamn. Kan inte säga att min valp har ett underbart fint kennelnamn så det är tur att hon är underbar. Men jag ska bara ha två och sedan tänker jag tänk om den är kvar när sommarjobbet är slut. Nej jag får också sluta titta på den där sidan ;)
Det beror nog lite på vilken fas man är i livet. Jag ville så gärna ha ytterligare en hund så hela sommaren är helt vikt till umgänge med Aya och hennes lilla syster Shanti nu drygt tre månader. Tycker dock att det är skönt att hon växt till sig lite och inte är lika ömtålig som när hon var mindre. Men att få ha en valp är så underbart, men visst är det så härligt med en vuxen hund och den nära relation man har till den.
ja, det gäller ju liksom att ha karaktär.
Karaktär, Åsa.... Hehehehe!!
Skicka en kommentar