Igår kom jag hem från Skåne, och hade fortfarande inte hittat hundvakt till eftermiddagen idag. Jag ska på opera, och inte vilken opera som helst, utan Valkyrian som är lååång. Och så ska vi äta middag efteråt. Och på måndag har jag ett heldagsmöte, så vi bestämde att hundarna får stanna hos Agnes och komma hem på måndag kväll istället.
Trots att jag vet att damerna har en stor plats i mitt hjärta blev jag ändå överraskad över hur tråkigt det vara att inte få hem dem igår kväll som jag hade räknat med.
Ödsligt, rent ut sagt.
Redan idag saknar jag Nemis vassa lilla skall som normalt sett är ett irritationsmoment. Det är svårt att starta dagen utan hundpromenad, svårt att gå och lägga sig utan att ha varit ute med hundarna först.
Och träningen? Jag får väl träna mig själv. Det går utmärkt att träna freestylekoreografi utan hund. Och så kan jag träna mig själv att vänta med belöningarna, även det kan nog bli bra som "torrsim".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ja, de är konstigt hur mycket det sitter i ryggraden det där med att rasta hunden vid vissa tidpunkter. Just nu känner jag att jag INTE skulle sakna Sids vassa skall... Han är högljuddare än någonsin. Inomhus. Inte lika illa utomhus längre. Vad gör man??? Du som haft stöd av professionella hundtränare vad jag förstår, och ändå dessa skarpa skall? Sid varnar nu inte för alla ljud, däremot har han börjat ge skall för att få uppmärksamhet. Han känns lite "dampig", som mina ungar lite opassande skulle ha kunnat beskriva det. Fast han har lugna stunder också. Bäst verkar han trivas med mycket folk och rörelse. Det gör nog jag med när jag tänker efter. Fast då är det jag som håller låda och Sid som är tyst... ;-)
Vad ska du hitta på hela långa söndagen då??? Gå på promenad utan damerna? Skulle inte tro det!
Så Nemi skäller? Hennes bror Rikki är tyst som musen. Det är förresten hans kennelkompis Qvittra också. De är båda lite svåra på att tigga men det tar jag fullt ansvar för själv. Förstår att du saknar dem.
Till Desperat Hemmafru: Du får väl fundera över hur du vill att Sid ska ta kontakt, och sedan ge kontakt när han ber om den på ett sätt du är nöjd med. Nonchalera honom när han försöker skälla sig till kontakt så slutar han snart med det. Där tycker jag att jag har lyckats rätt bra med Nemi.
Däremot skäller hon när posten kommer, när grannarnas två Grand Danois går ut eller in, när hon vill ha något hon inte kommer åt.
Hos Agnes som inte tolererar skall inomhus är hon tyst...
Till Marie Christine: O så kul att få litet nyheter från Nemis bror! Vill gärna höra mer!
Men vad gör Agnes som inte du och jag gör????? Har hon en hemlighet eller vad?
Jag tror Agnes "pratar Ukrainska" ;)
Haha känner igen mig helt så fort jag är ifrån hunden. Det känns hela tiden som man har glömt något eftersom man inte har någon med sig eller behöver gå ut och gå med någon. Angående hundvaktning så fick jag napp ganska snabbt på www.tendea.se/djurpassning. Så nu har jag en hundvakt jag ringer till lite då och då.
Skicka en kommentar