Framför mig, på Hunduddens café där jag äter lunch, står en ung kvinna som håller fram sin mobiltelefon. Där har hon bloggtoppen på vovve.net. Vi ligger just nu på en stabil niondeplats (tack alla som tittar in och håller oss kvar där).
Hon pekar på den pyttelilla bilden av Zelda och Nemi.
"Jo", säger jag, "det stämmer. Det är vi."
"Det är jag som ligger trea," säger hon.
"Aha!" säger jag, "Den fina Dobermannbloggen?"
"Precis" säger hon.
Så vi tog ett foto av detta oplanerade bloggmöte - Madeleine som lånade Zelda eftersom hennes Iris inte var så intresserad av att vara med, hennes kompis som har bloggen Dobermann i vått och torrt med Anna som ligger ner och därmed inte syns lika mycket på fotot som hon gjorde i verkligheten.
(Tack Jeanett som lärt damerna att de inte behöver stressa upp sig när det dyker upp en Dobermann eller två...)
Och på bussen på vägen hem blev Zelda omsorgsfullt klappad av en liten flicka med Hello Kitty vantar... Nemi morrade i förbyggande syfte.
1 kommentar:
Ibland är världen liten.
Skicka en kommentar