Den första händelsen inträffade i tunnelbanan. Det var trångt, vi stod inklämda just innanför dörrarna. Där stod även en kille som plötsligt halade upp en saxofon och började spela, högt, en meter från hundarna. Zelda lyssnade. Nemi LYSSNADE. Ingen av dem försökte gå undan, ingen ville bli upplyft. Ingen sa så mycket som pip. Killen fick tio kronor som lön för störningsträningen.
Den andra händelsen inträffade uppe på Observatoriekullen dit jag nästan hade släpat en motvillig Zelda för att Nemi skulle få springa. Det var ovanligt hundtomt, men efter en liten stund kom en dvärgpinscherkille gåendes mot oss. Zelda blev plötsligt riktigt intresserad, hon gjorde lekinviter så jag kopplade loss henne vilket är nästan oansvarigt - kommer det en hund som skrämmer henne flyr hon hemåt. Men plötsligt var det riktigt kul att träffa en ny och lagom stor hund. Hussen och jag slog följe, hundarna busade runt tillsammans, och plötsligt gick som det ofta gör när man tycker att allt är ovanligt mycket under kontroll.
Vi gick runt ett hörn, och Zelda kolliderade, bokstavligen, med en ganska stor, svart cocker spaniel. Nu kommer det märkliga. Hon stack förstås iväg en bit, men lät sig hämtas, och när väl cockern hade passerat började hon leka med pinschern igen. Kors i taket. Champagne! Fanfar! Hurra!
Den tredje händelsen är att jag gjorde popcorn, vilket Zelda brukar uppfatta som att fyrverkerierna nu har flyttat in i köket. Hon brydde sig inte.
Vad har hänt? Jag får tillägga att hon såvitt jag kan se är helt frisk...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Fanfar! från oss också,härligt =)
Vad häftigt när det känns som att man tagit elefantkliv på en ynka liten promenad. Så kul! Ännu så länge tar vi myrsteg, men det går ju också framåt (lite kringelikrokigt). Sid reagerar inte alls på lika många ljud, varken inne eller ute. Det har till och med hänt att han missat att skälla på några hundar. Är dock inte helt säker på om han sett dem eller om han bara ignorerat dem. Bara för att jag skrev det just, så morrar han givetvis på grannen utanför... Men inget skall! Jo, det blir ju faktiskt bättre. För ett par veckor var det betydligt mycket mer liv i luckan. *försöker övertyga mig själv*
Kan det vara så att när ni nu har kört med extra mycket störningsträning och mycket träning så litar hon på dig i sådana lägen som hon tidigare har ogillat. Nu kanske hon tittar på dig och ser att du inte reagerar så varför ska hon göra det? När banden blir starkare blir hunden oftast mindre osäker :)
Åå HURRAAA :-D
Hurra från oss också!
Helt underbart.Så mycket som har fallit på plats samtidigt.Bara att gratulera.
Vi törs inte smälla av något fyrverkeri för att fira er, men vi skulle vilja!
Vilken toppendag, bra hundarna och Åsa
Kanske för du just gjorde det du inte brukar göra..?
Härligt med så många framgångar på en och samma dag! Flaggan i topp :)
Tack för alla glada tillrop! Jag vågar inte tro att Zelda har omvärderat livets farlighet, eller att hon litar mer på mig nu än tidigare (jag brukar ju regelbundet misslyckas med att skydda henne mot framrusande hundar, trots att jag försöker).
Vi får se hur det blir framöver!
Skicka en kommentar