"Tjoho" sa Nemi och for runt på sitt vanliga elektriska sätt.
"Men är du inte riktigt klok?" sa Zelda. "Här kan vi inte stanna. Ser du inte att det finns jättebautahundar här som säkert kommer farande när som helst?"
Stackars Zelda gick hela promenaden motvilligt, på helspänn, och spanade åt alla håll. Hade jag släppt henne är jag ganska säker på att hon omedelbart hade flytt i riktning mot busskuren och lämnat Nemi och mig i den hemska skogen.
Hon slappnade inte av förrän vi klev på bussen hem, sedan travade hon glatt och lättat när hon äntligen hade en redig trottoar under tassarna igen.
6 kommentarer:
Stackars lilla Zelda! Gillar hon inte stora hundar?
Jag tycker de är jätte spännande och springer fram till dem och när de inte leker med mig skäller jag ut dem.
Matte säger att jag inte förstår mitt eget bästa!
Ha en bra dag.
Puss från Melody
Vilken talande bild m Zelda omgiven av stora (läskiga) tassavtryck;-)
Oj, Zelda är verkligen en fullständig urban varelse :)
Sedan finns det ju dem som tycker att skogen är ofarlig och bussen är riktigt, riktigt läbbig.
Zelda är mycket rädd för stora hundar som är okopplade och som kommer farande. Hon vet att risken är störst på öppna ytor, utan trottoarer och bilar...
Saga och Luna hälsar - Alla kineser behöver sin alldeles egna dobermann :-)
Skicka en kommentar