lördag 26 januari 2013

Den är min. Du är dum. Grrrr. Aj! GRRRR. Vem tror du att du är? Aj!

Idag handlar det om hundslagsmål, något som jag råkat ut för en (!!!!) gång med damerna (Nemis lilla dust med den Dansk-Svenska Gårdshunden). Med gamle Nestor hände det oftare.
Så hur ska vi reagera när våra hundar ryker ihop?
Här kommer en skildring av ett hundslagsmål som fick mig att skratta och som ger ett perspektiv som kanske fler kan ha nytta av. Författare är Jeanett Lemmeke som föder upp doberman, dvärgpinscher och kineser, plus diverse vackra katter med och utan päls.

Detta är ett inlägg från Jeanetts blog från 20/1 2013, återges med tillstånd.

PS. Ganska snart blev alla sams igen och sov tillsammans som vanligt...

Mördar-Hallon...


Hallon
Vår mesta hund i Vita Huset. Knappa tre kg tung.
Tuffare än tuffast



Den lilla *Älsklingen*, Hallon som är 12 år gammal gillar mat. 
Hon tycker hon äger köket.
Äldsta dottern skulle ta lite kvällschips, Ivy - dvärgpinscher 10 år -    
fångade en tappad godbit, Hallon kom rusande och slagsmålet 
var i GÅÅÅÅÅÅÅNG!!!
Linn fick inte isär dem, Saga, kinestik, sprang dit och hjälpte till. 
DVS Hon högg på allt hon fick fatt i. Så kom Luna, och gjorde 
samma sak. Kastade sig in i leken. Eller, blodbadet.
Och Tania, dobermanntjejen på ett år, Gud icke att förglömma, 
Tania. Som stod o stirrade, liksom funderade över vad som hände         
hennes flock, och siktade in sig på Hallonbåten.
Haps, högg sådär försiktigt över ryggen, =Resultat, Hallon ännu 
mer galen
Dottern, Hoppade och Skrek, försökte få isär dem
Jag SPRANG
Husse SPRANG
Hallon o Ivy slogs, våra små arga, elaka rabiessmittade
gladiatorer på vardera 2.7 kilo.
Alla slogs
Till slut fick vi isär dem Phu
Hallon jÄttEArG, Ivy ont överallt. Hallon sår här o där. Tur 
båda tanterna är tandlösa, det blev inget, mest drägel. Ingen 
akuttur till Djursjukhuset.
Hallon fick gå med mellandottern in på rummet och Ivy blev 
nedbäddad med mig
Tre minuter senare börjar Tania stirra från soffan ned under 
vardagsrumsbordet
Där smyyyyger Hallon under bordet, och inte har hon 
solsken i blick
MördarHallon Blänger styggt på Ivy som blev jätterädd
Nu äntligen sover Hallonbåten tungt i bädden framför öppna 
spisen. Blåslagen och mörbultad och halt Men hon håller god 
min;-) Ivy har ont i kroppen och haltar hon med, sussar i
andra änden av rummet under en filt.
Vem sade att det var tråkigt att ha hund! 

Ivy
Vita Husets sötaste lilla skrutt. Knappa tre kg tung hon med.
Full av kärlek

3 kommentarer:

desperat hemmafru sa...

Känns hälsosamt när man så humoristiskt kan tackla och beskriva eländet. Nä, det är sannerligen inte tråkigt att ha hund!

Olga da Polga sa...

haha mycket bra beskrivet :-)

Unknown sa...

Jo, ibland verkar vi glömma att även glada, väl omhändertagna, socialt kompetenta hundar kan råka i luven på varandra ibland, och att de vanligen klarar det utan att behöva gå på traumebearbetning efteråt...