fredag 25 januari 2013
Det som är svårt, forts...
Vi tränar med olika föremål, på olika ställen. Här sitter Zelda på en stol i köket och håller i en sked. Så småningom ska en apportbock i fem sekunder vara plättlätt.
Anledningen till att Zelda tränar med just en sked är att hon har börjat tugga litet på de mjuka sakerna vi har övat mest med, jag misstänker att hon tror att det ingår och det har inte gått att övertyga henne om motsatsen. Skeden inbjuder inte till tugg, och hon har övat en hel del på att plocka upp och hämta skedar tidigare så hon är van vid metall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
ååh bra!!
(åsa det är fel plats att säga det här på, men tack ... tack för det du står för, och inkännande beskrev igår i teves debatt ♥ )
Metallapport! Bravo Zelda! Nu är du uppe klass 3 redan! Metallapporten är pest tycker Rudi som hämtar den helt utan entusiasm, men pliktskyldigast...
PS Vilken debatt? Nu har jag tydligen missat nåt.
Grattis :-)
Zelda tycker inte om att ha något i munnen, jag tror inte att skeden är värre än något annat. Har träffat kineägare som tävlar i lydnad men står över apportmomentet, men jag tror att vi kommer att klara det... så småningom...
PS Paradoxalt nog har vi fått ta det baklänges - det svåraste för damerna är att sitta och sedan gripa och hålla föremål, vilket är det de ska göra i lägsta lydnadsklassen.
Skicka en kommentar