Igår kom vi förbi två riktigt stora rottisar. Om Nemi skvallrade? Nej det gjorde hon inte, hon var helt upptagen av att streta framåt. Hon tog ett djupt andetag och just då vände den ena rottisen sitt massiva huvud mot henne och stirrade henne rakt in i ögonen.
I sista sekunden kom hon på att det nog inte var någon god idé att skälla på honom, istället andades hon ut (tyst) och slank förbi i Zeldas kölvatten...
Det tar sig.
(Och hade Nemi varit en rottis själv, eller en schäfer, så hade jag tyckt att det borde vara jag som fick henne att lugna ner sig, men jag börjar äntligen acceptera att en kines inte är en stor brukshund, och inte fungerar på samma sätt.)
5 kommentarer:
Lilla kloka Nemi!
Smart jänta!
Jag skulle önskat att en lite blandis jag hjälpte till med lite hade varit lika klok... Han skällde istället som en tok på alla stora vi mötte och riskerade sitt liv alldeles för många gånger!
(Och förresten, vilken supersöt katt du mött några inlägg ner! Måste ha varit svår att lämna kvar:))
Smart att inse sina begränsningar, Nemi!
Japp! Vi ses på lägret! Kul! Nu har vi fullt upp med att välja musik. Svårt, mycket svårt, tycker vi!
Nemi är streetsmart!
Skicka en kommentar