Detta är Jill Peak, den tappra domaren som bedömde över 70 CC i Norrköping i söndags. Hon var trevlig, frågade hur gammal Zelda var, tog sig tid, kände igenom henne ordentligt och såg på henne när hon sprang. Sedan gjorde hon precis det hon ska: berättade hur hon bedömde hunden hon hade framför sig.
Jag är helt nöjd, missnöjd hade jag varit om jag hade uppfattat att hon hade slarvat. Zelda är trång fram och bak, det kan till och med jag se när jag jämför med andra hundar.
Det intressanta är hur en del av mina vänner reagerar. De säger inte att det är tur att jag inte har satsat allt på att Zelda ska bli stor utställningstjärna, de skojar inte med mig om hur jag valt valp, utan de säger förnärmat (eventuellt med en blick mot Zelda som ligger och ser vacker ut) "Vilken dum domare!"
Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att detta måste vara en solidaritesyttring, och att det egentligen bara betyder att de tycker att Zelda är en fin hund. Ingen av dem har ju en susning om hur en CC ska se ut, så de kan ju inte tycka att hon blev felbedömd. Men sura blir de, på den stackars domaren som inte tyckte att Z var det vackraste hon någonsin sett.
Mindfulness kan hjälpa oss här. Domaren sa inte att Zelda inte är en fin, vacker och trevlig liten hund. Hon konstaterade bara att hon, relativt rasstandarden, inte har så brett mellan fram och bakben som hon borde ha. Det är ett faktum, inte en nedsättande värdering.
Själv är jag helt nöjd med domarens arbete. Jag känner med henne, och med alla andra domare - hur de än gör kommer många att bli besvikna och kanske arga, vilket uppdrag!
