Rapport från Finnskogen.

Först skrytbilden:

Vi vann faktiskt vår HtM I klass för första gången, och blev tvåa på freestylen med dryga 23 poäng!

Sedan verkligheten: flera av de duktiga (duktigare) deltagarna i freestylen valde att diska sig genom att belöna hunden på plan, något man kan behöva göra ibland för att hunden ska veta att det faktiskt kan komma en toppenbelöning även mitt under tävling.

Zelda var som sagt obekväm i miljön, ville inte gå mellan mina ben, men hängde med rätt bra ändå. Jag tycker att vi resultatmässigt fick en kanonutdelning för ganska knackiga insatser. Antagligen går jag i fällan att fokusera för mycket på det som inte fungerar som jag vill, för vi fick en hel del positiva kommentarer efteråt.

Bäst: att vi klarade starterna med energi och framåtanda!

Över till kursdag ett, med Richard Curtis.

Temat var som valt för oss: energi och attityd.

Vi gjorde bland annat uppmärksamhetsövningar (titta på ansiktet, håll uppmärksamheten där).

Vi tränade att länka moment, att utnyttja planen (ta sig igenom fyra kvadranter utan att gå i cirkel), att flytta in ett moment som hunden redan är duktig på bakom sig för att öka svårighetsgraden och väcka intresse.

“Wake the judge up – make yourself look interesting.”

Zelda fick stå på bakbenen bakom mig, det gick utmärkt!

Blev påmind om hur viktigt det är att ständigt träna på grunderna, särskilt uppmärksamheten.

Vi gjorde även en rolig övning som syftar till att få fart på en hund som inte är så fartig: man springer allt man kan med en stor bit skinka eller skivad korv i handen. Om/när hunden kommer ikapp kan den hugga tag i en bit, svälja, och springa vidare.

Här ser ni Zelda, Richard Curtis och glad matte med skinkbit.

Tjoho!

Nästa steg blir att springa, göra ett moment, springa tillbaka, göra ett till moment (helst ett fartigt moment som hopp eller liknande) och så vidare så att hunden lär sig att det ska gå undan, och att det är kul när det går undan.

Detta tar vi med oss!

Vi tränade även på fart in i slalom/åttan, även detta nödvändigt för oss eftersom Zelda ibland blir osäker på ingången och stannar, vilket är minst sagt olyckligt när det händer mitt i ett program, som det gjorde i förrgår.

Det var som ni förstår mycket matnyttigt under dagen. Inte minst en överraskande kommentar – Richard tyckte att Zelda såg anslående ut när hon travade på med energi och hög svans – det räcker, sa han. Låt henne visa upp sig, låt henne bara gå så att hon syns ordentligt. Jag skulle alltså kunna lägga in en diagonal utan tricks, utan distraktioner, bara låta henne lysa…

(Fast då måste jag vara hyfsat säker på att det går att få till den energin … vi hade den på Heelworktävlingen men inte i Freestylen. Tror stt det beror på att HtM kom efter freestylen, så då hon hade redan varit inne på planen en gång) och var därmed tryggare och mer koncentrerad.)