Igår gick två hundbloggkompisar bort. Den ene efter ett långt liv och en tids tappert kämpande mot en sjukdom som inte gick att hejda, den andre plötsligt, alldeles för tidigt.
För många som levt länge med en uppskattad hund kan det vara som att förlora en del av sig själv - man känner sig smärtsamt ofullständig. Sorgen och saknaden visar vilken betydelse hunden haft.
Detta var två hundar som fått leva enligt devisen "hundar ska ha det bra", hoppas att det är någon liten tröst för mattar, hussar, lillmattar och lillhussar. Tänker som sagt på er, och är tacksam på allt jag fått uppleva på distans tillsammans med Rudi och Buzz.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så sorgligt med Rudi. Jag har följt hans liv i flera år på bloggen. Tänk vad man kommer blogghundarna nära! Nu får jag hoppas att det så småningom flyttar in en liten ny krabat i Julita.
Vi sörjer också Rudi som vi följt både på bloggen och fått umgås med här i Julita.Att läsa bloggen har gett så mycket glädje och inspiration.
När ens hund går bort känns det som om en viktig del av ens liv blir amputerad. Vi får fortsätta att leva med de minnen som de ger oss. Men det blir så tomt ....
Beklagar också att Buzz har gått bort. Har också läst om honom på din blogg.
åh så sorgligt ...
ibland blir det allt för tomt och det är det en hund är så speciellt bra på att fylla när så den också är borta ja då, då blir man bara ensam
många varma tankar till Rudi och Buzz och deras familjer
Ja, aldrig vänjer man sig.
Och det skall man inte heller.
<3
Skicka en kommentar