Här spanar Nemi på en BC som ligger under bordet medan vi sitter och väntar på att tävlingen ska starta.
Nemi gjorde det mesta rätt, jag gjorde en hel del mindre rätt. Bästa poängen: en tia för apporteringen. Sämsta poängen: en nolla för ställandet, hon satte sig istället.
Och så fick hon neddrag för att hon muttrade åt en rottis som muttrade tillbaka. Fast de klarade ändå platsliggningen intill varandra vilket var upplyftande. Det visade sig som ni förstår att Nemi ligger kvar även när jag inte är orolig, vilket även det var ett välkommet formbesked.
När tävlingen var över tog vi i småhundsgänget en gemensam promenad medan vi väntade på resultaten. Här ser ni Maya, Alvin, Jazz och Nemi.
9 kommentarer:
Grattis! Tycker i alla fall jag. Bara att klara av tävlingssituationen är väl en bedrift i sig.
Precis så ser vi det! Ett myller av stora brukshundar (och en del andra) på en liten yta, okända människor som ska titta på tänder och som sedan står och observerar vad man gör på nära håll, ny miljö... Vi borde alla få medalj!
Instämmer i ett glatt Grattis!!
Allt är relativt och man ska bara mäta framgång med sina egna uppsatta mål. Jag är imponerad! Grattis!
Grattis till en fin tävling! Det vart inte många 1a pris igår...
Det var så kul att träffa er. Tänkte på det du sa om att försöka fokusera på det positiva och det var riktigt bra sagt!
/Rebecca och Runa (jag tävlade ettan med borderterriern Runa)
Grattis!
Hej Åsa!
Jag är i första hand en hästmänniska men oxå intresserad av hundar och alla djur.
Tycker det du skriver om kommunikation med de små damerna är jätteintressant!
Jag har kommunikationssvårigheter med min nuvarande hästkompis.
Min förra häst var mycket tydlig med vad hon tyckte och ville. Om hon inte gillade något la hon av en kospark eller ett bett eller bockade. När hon nöjd var det huvud på axel och hästkram.
Min nuvarande hästkompis är ängslig och väluppfostrad, visar inga känslor vid obehag men jag märker när hon blir spänd.
Så jag läser med spänning om dina funderingar om kommunikation med de små damerna och tänker på hur använda detta i hästkommunikation.
Oj långt inlägg. Kanske fel forum.
Hälsningar Karin Laholm
Till Karin: Välkommen, absolut rätt forum. Skillnaden mellan hundar och hästar är ju delvis mycket stor, men delvis liten, eftersom det i båda fallen blir upp till oss människor att anpassa oss till, och förstå efter bästa förmåga, en individ som inte kan uttrycka sig med ord och som dessutom upplever omvärlden på ett annat sätt än vi själva gör.
Tack! Jag fortsätter att fundera på hur jag ska nå fram till lilla gumman (som är jättestor). Än har jag inte hittat det supergodis/kliställe som förra hästen kunde göra allt för och där klickerträning fungerade jättebra.
Men fortsätter som sagt tänka på vad som kan göra nya vännen trygg med mig och med nuvarande liv.
Mvh Karin Laholm
Skicka en kommentar