Hur kan 150 sekunder vara så långa?

Jag tränar just nu mig själv, fast det ser ut som om jag tränar hundarna, i platsliggning.
Jag får nästan panik - huuuur länge ska jag kunna kräva att de ligger still på kommando?
Hjärtat slår, jag har svårt att stå still.

"Men nu måste det väl ändå ha blivit fel på timern, så här långt kan det bara inte vara."
Hundarna ligger snällt där jag har lagt dem, lyckligtvis verkar de förstå hur onödig min stress är.

Detta är alltså samma hundar som jag lägger när vi är på café. Då väntar jag mig att de ska ligga tyst och stilla i en timme eller två, och det gör de.
Men när det handlar om "lydnad" så blir det plötsligt väldigt svårt. Kan jag verkligen begära att de ska ligga där medan jag står och tittar på dem, sekund efter långsamma sekund?

Nästan lika svårt har jag haft för fotgående och positionsarbete i största allmänhet, och jag vet vad det beror på, nämligen min första lydnadskurs med Nestor, schäfer-labbe-varghundskorsningen.
Stämningen var tuff, hundarna skulle just lyda.
Det kändes inte bra, och den olusten har sedan förföljt mig. Den gör att jag inte har några problem med att be Zelda hoppa upp på min rygg, snurra två varv, och sedan buga. Att däremot be henne smyga in i en fotposition verkar mer tveksamt - är det verkligen rimligt att kräva det?

För att inte tala om att ligga stilla i två och en halv minut...

Ur ett mindfulnessperspektiv måste jag se till att vara i nuet - ingen av damerna tycker att detta är svårt eller obehagligt, och jag har inte bråkat med dem för att få dem att ligga still, så jag måste släppa det som varit och inte låta det inverka på det som är.

Jag räknar med att jag kommer att ha lugnat ner mig lagom till nästa tävling den 19/7 då Nemi ska få göra ett nytt försök.
Om det inte regnar...