Så maten fyller många funktioner: de blir mätta, deras tänder får sig en grundlig polering, och själva ätandet är minst lika pyssligt som en dyr aktivitetsleksak - benet vänd och vrids, bästa angreppspunkten måste hittas, och den ändras hela tiden.
Där finns brosk och ben och senor, allt smakar olika, allt har olika konsistens.
Efteråt är de nöjda på ett helt annat sätt än när de kastat i sig sitt färksfoder som ju slinker ner utan någon ansträngning.
Och till slut, nästa morgon, kommer resterna ut - hårda, kalkiga små kulor som ger analsäckarna det de behöver för att inte ställa till med besvär!
5 kommentarer:
Vilket bra inlägg!
Helt otroligt att man köper dyra tuggben eller grisöron, när det mest uppskattade (och nyttiga) är helt vanliga ben.
Undrar egentligen hur ett dentastix, som jag köpt någon gång för länge sedan och som mina hundar slukar på en minisekund, står sig tandvårdsmässigt sett i förhållande till ett rejält fläskben...
Och märgbenen, som vi använder om och om igen och fyller med färskfoder och stoppar in i frysen över dagen, är galet uppskattade.
Nä, tacka vet jag "vanliga" ben. :)
Apropå dentastix.. här är en bra länk om dessa:
http://helahunden.wordpress.com/category/tander/
Man blir lite mörkrädd!
Ben gör ju susen precis som du beskriver Åsa... både ur sysselsättningssynpunkt, mat och tandsynpunkt! Leve det råa benet!
Var köper jag såna goda ben!!
Jag köper dem i Hötorgshallen, där kan jag få dem itusågade i lagom stora bitar. Har lärt mig av erfarenheten ungefär vad som är lagom - vill inte ha överblivna benbitar på oväntade ställen...
Till Ewa: intressant länk!
Skicka en kommentar