onsdag 13 mars 2013

Finaste Zelda.

Igår följde hon med med och hjälpte mig med en föreläsning för över hundra gymnasieelever. Hon är strålande, lägger sig tillrätta och vilar när hon inte behövs, visar snällt det hon ska när jag ber henne.
Hon sitter/ligger i en stol, hon föredrar det framför att ligga på golvet.

Här väntar vi på att börja:


Här talar vi om automatiska och icke-automatiska hjärnfunktioner:


Och här talar vi om inlärning:


Hon är en liten stjärna om jag får säga det själv!
Tack Kicki för foto.

14 kommentarer:

desperat hemmafru sa...

Hade varit kul att få lyssna och se på! :-)

Anonym sa...

:-)

Bingolotti sa...

Härligt med cool estradör-Zelda!

Gudrun sa...

Men saknas inte Zeldas namn på översta bilden? Hon gör ju grovjobbet!

Ewa Ivarsson sa...

.. den som finge vara gymnmnasie elev igen....

Olga da Polga sa...

åh lyckostar som fick se er båda :-)

Marina sa...

Finaste Zelda! Hon är verkligen en fantastisk liten hund. Saknar henne och dig...

Anonym sa...

Jag använder ofta hunden som exempel när förklarar inlärning eller temperamentskillnaders betydelse för beteendet. Tyvärr mina små vänner är inte riktigt anpassade att ha med på föreläsningar, men jag däremot använder videomaterial istället.

Unknown sa...

Till Maria: har du testat att ha med dem? Det skulle kanske gå lättare än du tror. Och uppskattat är det!

Unknown sa...

PS Även utmärkt träning för tävlingshundar som ju får vänja sig vid applåder :-)

Anonym sa...

Tack Åsa för uppmuntran.
Grejen är dock att denna ras har en benägenhet att "gå på autopilot" utanför bekvämlighetzonen. De börjar helt enkelt "jobba" och är inte lätt distraherade med belöningar. Med jobba menar jag, att de börjar vakta boskapen för eventuella hot. Och jag är boskapen i deras ögon. Det är jätte svårt för mig att samtidigt hålla öga på den vaktande hunden och koncentrera att föreläsa.

När vi rör oss bland folk, så gäller det för mig att ha ögonen i nacken och reagera före hundarna . Ifall de hinner reagera på den eventuella hoten (som med största sannolikhet är en missuppfattning eller övertolkning från deras sida), är det väldigt svårt att styra deras uppmärksamhet. Och du vet, de är faktiskt 75 kg styck och avlade i årtusenden att hålla rovdjuren borta. Det intressanta är, att ifall jag hinner reagera före dem - vi säger t.ex. att nån beter sig på ett avvikande sätt - brukar de för det mesta tolka situationen så att jag har läget under kontroll. Visserligen är de beredda att blanda sig ifall det behövs.

Och faktiskt är det fascinerande vad de anser som hot. Jag har konstaterat att vi faktiskt har många gånger helt olikt uppfattning om vad kan vara farligt.

:)

Unknown sa...

Till Maria: jag tar tillbaka förslaget...

Anonym sa...

Jag förstår.

Men jag måste tillägga, att även om dessa vänner låter för många som väldigt jobbiga varelser, så är deras primitiva beteende oerhört intressant. Jag tror att jag har med dessa vänner fått en helt annan dimension till att förstå (kanske mer att inte förstå) ett beteende - hur betydelsefulla subtila signaler verkligen är för det.

:)

fianathome sa...

Åh va intressant. Är du någon gång söderut och föreläser?